GAAAAH!
Du är inte så snygg som du tror att du är! Vem är du egentligen? Förut var jag avundsjuk på dig me nu tycker jag bara synd om dig.
Jag orkar nog inte mer nu, jag orkar inte med människor. Jag kan le och växla några ord, så stark är jag, även fast jag bara har lusst att slå in ansiktet på dom flesta. Men när folk kommer till mig och gnäller och skriker, ja då får dom tillbaka. Jag skulle behöva ut och springa några kilometer så jag får ut lite agritioner, men orkar jag det? Nej, kroppen orkar inte med det. Jag är helt slut och jag har fortfarande 2 fullbokade veckor framför mig =/
Vad ska jag göra för att orka det här?
Jag vet att jag kommer klara det här för jag är starkare än någonsin, starkare än någon annan jag känner. Men jag vet inte hur jag ska peppa mig själv när jag knappt orkar stå längre. Jag fortsätter säga till mig själv att jag behöver pengarna som jag jobbar ihop, men det hjälper inte längre.. nu när jag inte ens kommer ha tid med att fira min egen födelsedag =(
Ta min hand? Eller.. jag klarar mig iofs bättre ensam.
StressedOut
Stå framför mig, nära, lägg dina händer om mina axlar, släpp inte, säg åt mig att ta ett djupt andetag. Jag måste lugna ner mig. Jag är stressad dygnet runt, jobb jobb jobb, bilskolan, körkort, skolan.. GOSH! Jag kan inte sova om nätterna för jag drömmer om allt jag tänker på om dagarna och jag har ständig huvudvärk.
Snart är allt över och då börjar nästa sak. Ständigt upptagen, ständigt stressad, ständigt...
Tankarna är precis överallt.. Kommer någon vilja ha mig, kommer jag någonsin få uppleva pirret i magen igen? Hur kommer det bli att vara vuxen och betala räkningar?!
Ta mig i din famn och håll hårt.
Få mig att ta några djupa andetag.
GOD NATT
Hahaha, ja vad säger man?
• Snart är faktiskt en vecka avklarad!! Yeey och usch på samma gång. Yeey för att det är skönt och usch för att då är sommarlovet snart slut. Mitt sista sommarlov.
• Jag ska förhoppningsvis till Marcus på lördag å grilla å ha det mys med underbara människor, det är något att se fram emot =)
v.31
Onsdag: Jobba
Torsdag: Bilskolan
Lördag: Jobba
Söndag: Jobba
V.32
Måndag: Jobba
Tisdag: Jobba
Onsdag: Jobba
Torsdag: Jobba
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag. Party!
v33.
Måndag: Jobba
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Bilskolan, jobba & utgång
Torsdag: Risk ettan
Fredag: Gillinge
Lördag: Jobba (och förhoppningsvis stockholm)
Söndag: Jobba
*Andas ut*
Btw så var det ingen bra dag idag heller. Kroppen strejkade på jobbet.. Jag höll på att svimma och kroppen fungerade inte som den skulle. Efter kaosen så drabbades jag av migrän så jag fick jobba sista timmarna med världens hemskaste huvudverk och när jag kom hem så blev det tabletter, middag och sen slocknade jag i några timmar. Det var den kvällen =(
v.31
Onsdag: Jobba
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag: Jobba
V.32
Måndag: Jobba
Tisdag: Jobba
Onsdag: Jobba
Torsdag: Jobba
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag. Party!
v33.
Måndag: Jobba
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Bilskolan, jobba & utgång
Torsdag: Risk ettan
Fredag: Gillinge
Lördag: Jobba (och förhoppningsvis stockholm)
Söndag: Jobba
Agritioner, frågor och saknad
Jag saknar inte skolan, men jag saknar er.
Dagen som sagt inte varit bra, kroppen är helspänd, tankarna snurrar som orkaner och man ska nog helst inte röra mig. Mamma frågade redan i morse om jag va på dåligt humör.. Nej, sa jag. Men jag blir ju helt tokig av mitt hektiska schema men vi är alla överens. Jag ska ta en dag i taget. Och jag är inte som alla andra, jag behöver ingen som daltar med mig. Jag klarar mig mycket bättre på egna ben. Det enda jag behöver när benen viker sig är att få höra orden "Jag är stolt över dig, fortsätt kämpa." Jag vet att det är det jag behöver, trots att jag aldrig har hört någon säga det.
Jag ska också vara så ärlig och säga att jag har svårt för närhet. Jag hade det inte förut. Men jag behöver mer tid med mig själv, än vad jag behöver med någon annan. Någon som förstår?
Jag orkar inte ha någon brevid mig hela tiden som jag måste göra glad. Jag trivs bäst med sällskap vissa stunder, men sen mår jag som bäst med iPoden i fickan och volymen på högsta. Då är jag jag. Jag känner hur självförtroende-nivån höjs och leendet är där det ska vara.
Jag har svårt för närhet. Eller, jag har svårt för att ständig ha någon nära. Jag tror inte att jag vill vara älskad. Jag tror bara att jag vill vara omtyckt av mina vänner, få skratta och le. Få minnen och stötta när det behövs. Det orkar jag med, för vänner är man med lite då och då + att jag har den tid över som jag behöver för mig själv.
Frågan är.. är jag omtyckt av er, eller har ni bara fördommar om mig?
Bad Day
Idag är en sån dag för mig...
Jag har sovit lite dåligt, drömmt en massa och varje gång jag har vaknat till så har jag kollat på klockan.. Jag är till och med stressad i sömnen.
Mitt mål är att ta en dag i taget, en timme åt gången.
Det är tisdag idag och jag ska ha min tredje körlektion den här veckan, aldrig en lugn stund.
Yeeeey ;D
v.31
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Jobba
Torsdag: Bilskolan
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag: Jobba
V.32
Måndag: Jobba
Tisdag: Jobba
Onsdag: Jobba
Torsdag: Jobba
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag. Party!
v33.
Måndag: Jobba
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Bilskolan, jobba & utgång
Torsdag: Risk ettan
Fredag: Gillinge
Lördag: Jobba (och förhoppningsvis stockholm)
Söndag: Jobba
Jag orkar inte ens tänka så här långt frammåt. Vart jag än går så ska jag ha iPoden i fickan och lurarna i öronen, hela tiden. Då mår jag bra, då slappnar jag av.
För övrigt så har det varit världens bästa dag! Jag har haft en underbar dag på jobbet ;) Jag har varit precis överallt (kassan, köket, städat, stått i driven..) =D Jag har också som jag sa, fått längre schema! Jag har också träffat massa folk =) T ex en från hultan.
Jag mår så jävla bra jusst nu.
Tutiluren
Jag har passerat två namnsdagar.
Jag kan inte klaga på något, jag har spenerat tid med underbara människor.
Jag måste också säga för 3546 gången att mitt sjuttonde år, har varit det bästa! Minnen i massor, från botten till toppen, massor av nya vänner. Jag har börjat leva igen. Jag vill inte fylla år, jag vill fortsätta må så här bra! Jag vill inte börja betala räkningar och jag vill inte börja skolan!
Men sommaren 2009 har gett mig minnen för livet. Och det känns som om jag har mig själv att tacka lite för det ;P
1 vecka utomlands - Med dom närmaste och nya människor träffade jag som jag fortfarande har kontakt med! =)
Hultsfred - Jag satte mig i en bil med 6 pers som jag inte kände, åkte till småland och var borta i 5 dagar! Jag kom hem med både minnen och vänner för livet! =)
Skolan börjar om 3,5 vecka, vad ska jag göra tills dess?!
Jobba, jobba, jobba!!
v.31
Måndag: Bilskolan 7.30 sen Jobb
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Jobba
Torsdag: Bilskolan
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag: Jobba
V.32
Måndag: Jobba
Tisdag: Jobba
Onsdag: Jobba
Torsdag: Jobba
Fredag: Jobba
Lördag: Jobba
Söndag. Party!
v33.
Måndag:
Tisdag: Bilskolan
Onsdag: Bilskolan
Torsdag: Risk ettan
Fredag: Gillinge
Ah, jag känner mig ganska så fullbokad =/
Mitt horoskop idag.
Det känns skönt att leva nu.
Du trivs verkligen med tillvaron.
Du är lycklig.
Det här är mitt horoskop idag. Det stämmer. Allt är underbart. Eller vissa saker är mindre bra, men jag har lärt mig att se det positiva. Det finns något bra med allt.
Jag ska ta tag i bloggen igen, ny header och ny design! Det kommer ;)
Holla!
Jag vill ha ett ställe att få skriva allt jag känner, tycker och tänker. Min dagbok.
Jag kom hem från Hultan 05.30 i söndags. Veckan har varit underbar!! Minnen och vänner för livet, jag är sååå glad att jag gjorde en impulssak och hoppade på. Jag åkte med ett gäng där jag inte kände någon. Jag kom hem med mer än 10 nya vänner i hjärtat. Heelt sjukt. Minnen för livet <3
Jag lever i alla fall och jag måste få klaga lite idag. Jag mår dåligt som in i helvete. Jag har gåshud, kallsvettig och mår illa. Tidigare hade jag nästan frossa och jag kan inte stå upp mer än någon minut för sen börjar jag må illa och jag orkar inte ens stå rakt. Jag måste hänga på något. Jag har aldrig mått så här förut så jag vet inte vad som är på G. Men vad jag vet är att det inte är rätt att jobba när man mår så här och mamma sa samma sak. Jag ringer till jobbet och johan svarade, "Yes, tänkte jag". Jag sa hur jävla dåligt jag mår och hur mycket jag har sovit idag (15 timmar, och jag mår fortfarande inte bättre). Men vad säger han?! Jo, jag måste jobba för dom kommer inte kunna ta in nån annan? Tänk om det skulle vara så att jag skulle spy, jag menar jag har varit nära på det flera gånger idag.. Å så ska jag stå där i stressen! Jag menar, jag vägrar spy där. Jag vet att jag inte ens kommer kunna stå där å se glad eller frisk ut. Jag är typ kritvit i ansiktet.
Han sa själv att man inte ska jobba när man är sjuk? Jag kommer verkligen dö. Jag ska jobba till 11 i kväll och det är inte mycket bättre det heller. Rädda mig ='(
Ge mig en jävla kram och en lätt puss på pannan. Håll om mig och släpp inte.
Jag trivs bättre ensam.
Jag är tveksam på att jag har någon riktig vän, jag är trött på att aldrig få beröm. Jag är trött på att aldrig bli mött av ett leende.
JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT ALLA TAR MIG FÖR GIVEN!
År ut och år in, folk tar för givet att jag alltid finns där, man behöver inte prata med mig, jag kan inte vara ledsen, jag gör allt jag blir tillsagd att göra, jag sköter mig...
Undrar hur ni reagerar när jag inte är kvar här en vacker dag. Å den dagen kommer nog väldigt snart så ni kan ju tänka er för..
Jag älskar att se till att andra mår bra, jag pushar, stöttar, finns där när tårarna rinner, jag finns dygnet runt för er.
Men jag får inte ett piss tillbaka.
Är det inte i skolan så är det på jobbet å är det inte där så är det vännerna eller hemma. Jag orkar bara inte mer nu. Jag ska sluta bry mig om alla andra å lägga all energi på mig själv..
Men grejen är att då kommer ni bete er ännu värre bara för att jag helt plötsligt inte finns där.
Tänkt på att behandla andra som man själv blir behandlad?
There's no meaning
Ärliga ord kommer komma fram och ni kan komentera och säga vad ni vill, jag kommer inte sluta.
Jag förstår ingenting jusst nu.
Jag vet exakt vem jag är, vad jag vill, vad jag tycker, känner och vill.
Men jag hör inte hemma här längre.
Jag har tagit ett jätte kliv och jag vet att ni inte känner igen mig längre.. Men ni försöker inte heller förstå.
Jag vill bort härifrån Nu!
Jag vill starta något nytt!
"Im well known, by wrong people"
Det tog mig hela dagen att komma på något som stämde in på hur jag känner nu.
Det är otroligt roligt att folk överallt vet vem jag är. Skriker mitt namn när dom ser mig även om jag är långt borta. Stannar å pratar, bjuder mig till olika ställen. Sms:ar mig. Detta har inte hänt mig förut. Det är också någon som flörtar med mig, varje dag?! Jag blir så glad, men det är inte...rätt. Kan man säga så.?
Visst är det underbart att folk ser mig. Speciellt nu när jag är trygg och självsäker. Det kanske är det som alla ser?
Jag förstår verkligen ingenting jusst nu.
Jag vill ha någon som gillar Mig. Mitt utseende, min stil, min personliget. Någon som är glad för min skull, stöttar, pushar på. Någon som är ärlig och rakt på sak.
Jag har en större börda jusst nu. Jag ska till Hultan nästa vecka, men jag vill inte. Det är något man ska göra med vänner, dom man tycker om. Som det är nu så kan jag lika gärna åka själv, det är så det kommer kännas =(
Jag fattar inte vad jag har gett mig in på... skit.
Långt inlägg. Alldeles för långt.
Alla har vi ett förflutet.
Vissa har ett förflutet som tynger dom.
Kom ihåg att leva idag. Tänk så varje dag.
Så kommer vi framåt. Vi utvecklas, får ny syn på saker.
Jag har ett förflutet som tynger ner mig. Eller det gjorde, men självklart har jag mina dåliga dagar.
De närmsta vännerna jag har har gått igenom allt med mig. Jag ångrar så mycket. Jag ångrar alla tårar, jag ångrar alla gånger jag ringt mitt i nätterna, alla gånger jag skakat och skrikit. Jag delar inte med mig om detta till alla. Knappt någon.
Jag ångrar att jag lät er veta. Men jag är så stolt nu, jag är så glad.
Om jag inte hade gått igenom allt detta så hade jag inte varit den person jag är idag! Jag är 95% nöjd med den jag är. Men det är 5% som skaver, ständigt klagar på mig själv. En del som jag får jobba med dagligen för att klara av. 9 månader har gått och jag har sprungit fram i min personliga utveckling. Jag har gjort sånna framsteg att jag måste stanna och kolla mig runt. Vem är jag? Vart befinner jag mig? Vad är det egentligen jag behöver?
Det är bara jag som kan svara, men jag har inte svaret. Men snart. Jag är nära.
Jag har hittat mig själv och jag vet exakt vad jag behöver.
Men att någon inte vill ha mig. Det får jag acceptera och jag tror på ödet och kommer fortsätta tro att någon gång, vid rätt tid så slår detta in. Jag tänker inte leta, inte vänta. Det kommer när det kommer, Om det kommer. Om det inte gör det så är det meningen att det ska vara så. Men vad jag är 200% säker på att jag behöver. Det är vänner. Utan vänner är jag ingenting.
Jag är en dagdrömmare och jag finner svar på alla mina frågor till mig själv. Tiden finns. Men tro, hopp och styrka. Det får man se till att stå för själv!
Alla har vi ett förflutet
Ny dag
När jag kom hem vid 9-halv 10 så gick jag och la mig och sov i en timme. Det behövdes! Nu kanske jag är lite piggare på jobbet (A)
Jag har bokat gillinge å risk ettan oxå! Hihi snart är jag oxå ute på vägarna, då jävlar ;)
Btw, ni vet att jag ska till HULTSFRED nästa vecka va? =D Nån mer som ska dit? =)