Blowout
Träningen gick åt helvete också.. jag har gått från att träna 4 dagar i veckan till att träna 1 gång i veckan. Fy, jag skäms för hur mycket ork jag har tappat.
Jaja, det går att göra någonting åt iaf!
Nu har jag i alla fall duschat, ätit och deklarerat. Så det känns bra.
Dock har jag börjat fundera. Jag fick en sak sagt till mig nyss "Men har du inga andra vänner?" och det slog mig.. Nej, det har jag inte.
Jag har inga fler vänner än er. Det känns jobbigt. Men seriöst. Alla andra har sina små familjer och umgås med dom istället för mig. Folk är förlovade och gör allt tillsammans eller så har dom barn och vill inte vara utan dom för en dag. Det är väl så det blir, i verkliga livet.
Men men, life goes on!
Jag kör mitt race och jag lever lycklig med några ord jag fick höra för ett tag sedan. En tjej som jag ser upp till så galet mycket sa till mig "du är grym Sara, du är den enda som har åstakommit något viktigt av oss alla. Jag önskar jag kunde göra samma sak". Något i den stilen. Att höra från någon man ser upp till, att den ser upp till mig. Det känns stort.
Nu ska jag krypa ner framför tvn innan sängen ropar :)
Tisdag
Det var svårt att sova igår.
Det är sjukt hur snabbt man vänjer sig vid saker.
Förr kunde jag inte sova med någon annan, jag var arg över att dela täcke. Slita och försöka behålla kudden för sig själv. Men nu.. jag kan ju knappt somna när jag sover ensam. Baby du har kidnappat mitt hjärta!
Vid halv 9 tiden gick jag upp, åt frukost och tog det lugnt. Plockade lite saker. Men endå slutade det med att jag fick springa till bussen klockan 10!
I skolan hände det inte så mycket. Emelie och jag blev klara med finliret av presentationen och rapporten. Jag satt ju i 2-3 timmar igårkväll för att sammanställa den skriftliga rapporten. Så den är jag riktigt stolt över!
Jag blev inte kvar i skolan i mer än 3 timmar innan jag åkte hem. Jag skulle plugga gärnet tänkte jag.. till den muntliga presentationen i morgon. =!?#=#"!!!& helvetesgrejer!!! Jag hatar det. Men bara för att jag känner så så är tankarna och svävar någon annanstans. Jag funderar på att åka och köpa en longboard? Eller köpa nya skor? Rensa garderoben och kasta gamla slitna skor? Plocka undan vinterkläder? You name it!
Men men, det är träning om två timmar så jag får rensa hjärnan då.
Nu ska jag försöka göra något vettigt. Och då menar jag skolarbete. Önska mig lycka till.
Fuck.
Från i morse
Måndag
Den där magsjukan(?) som inträffade förra veckan fick mig helt ur balans. Jag åt väl en gång om dagen och det gjorde inte mitt humör bättre. På fredagen åkte hjärtat och jag till Avesta igen och jag var en riktigt pain in the ass. Men tack för att du stod ut trots allt! På lördagen var det en viss person som for upp ur sängen klockan 7 på morgonen för att börja pyssla. Jag sov en timme till. Vi var ute hela dagen och åkte fyrhjuling och hade det trevligt. På söndagen tog vi det ganska lugnt innan vi åkte hem på eftermiddagen. Och när vi kom till Rimbo så gjorde vi faktiskt inget alls. Handlade lite gott, kollade på tv och hade det mysigt. Och dom där söndagarna är inte roliga längre! Man vill ju inte riktigt sluta kramas för man vet att man inte ses på några dagar sen.
Men klockan 5 var vi uppe i morse och hjärtat åkte till jobbet och jag gick och la mig igen. Jag tänkte sova en timme för att sedan ta cykeln och trampa till gymmet men det kan jag säga att det inte gick som jag tänkt mig! Jag vaknade klockan 9 och det var bara att duscha, klä på sig och åka till Stockholm på en gång. Träffa Emelie och plugga. Vi kom igång lite men vi har inte alls gjort så mycket som vi borde.. Men det är det jag ska göra nu. Jag har ångest över att jag varit sjuk och att jag varit borta hela helgen så jag tänker sitta upp med detta så länge det krävs! Om det så skall ta hela natten. Jag vet inte.. jag är plötsligt sugen på att plugga lite. Så det är bara att ta reda på den känslan.
Hejpa!
Nu måste jag fortsätta.
Från i lördags
Spyan
Igår vaknade jag vid 04.00 av världens magsmärtor och illamående. Jag spenderade två timmar med att gå mellan sängen och toaletten. Jag frös och hade mjukisbyxor, t-shirt och tjocktröja på mig under duntäcket. Något var helgalet, det märkte jag. Men klockan 06.00 somnade jag och fick sova i ca 20-30 minuter men då vaknade jag av att jag höll på att spy. Flög ut på toaletten och bad till porslinsguden. Sedan fick jag sova vidare i några timmar men hela dagen var helt förstörd. Jag hade otroligt ont i magen, mådde illa och på eftermiddagen fick jag feber. Jag som skulle åkt in till stan för att plugga och sedan träffa hjärtat. Men alla planer fick strykas.
Idag har jag mått bättre, men jag har haft konstigt ont i magen hela dagen. Hoppas verkligen att jag mår bättre i morgon. För då bär det av till dalarna! Om jag är taggad på det? Inte alls!
Jag vet inte vad det är.. men något känns inte bra. Vad det är tänker jag inte skriva här. Men som sagt, något känns inte bra. Inte alls.
Nu ska jag krypa ner i soffan och det är nästan så att jag önskar att jag blir sämre till i morgon. Kill me.
Soon another day
Jag har bara varit hemma och gjort ingenting. Bara vilat, tagit det lugnt och fått vara för mig själv. Ensamtid. Det är viktigt för mig.
Jag vaknade vid 8 och skulle dra iväg och träna. "Fan, jag har ju ingen bil?!" tänkte jag. Men jag var duktig och tog mig en promenad till gymmet istället. Jag tränade inte så länge men träningsvärken efter igår var för brutal. När jag kom hem så tvättade jag lite sängkläder, åt lunch och gick på hundpromenad. Sedan somnade jag med katten i soffan i ca 2 timmar och sen var det helt plötsligt dags för hundpromenad igen.
Efter den så drog mamma och jag iväg till uppsala och kollade på golv och kom hem med en jäkla massa! Så nu är det klart! :)
När jag kom hem igen så började tankarna snurra..När någonting är bra, varför kan det inte förbli så?
Jag har kärat ner mig. Totalt. Jag tänker på ALLT. Jag är rädd att bli lämnad ensam, rädd att bli ratad, rädd att bli lämnad för någon annan, rädd att bli sårad och rädd för att förlora någon som har givit mitt hjärta liv igen. Finns det någon bot mot all denna rädsla?
Jag tänker på första gången vi sågs och jag blir helt förstörd inombords. Så lycklig som jag var då, det är det bästa någonsin! Du har satt ribban högt och ingen annan kommer någonsin får mig att må som du. Det är dom här känslorna jag har tagit avstånd ifrån under flera år och nu förstår jag varför.
En vän frågade hur jag känner och hur jag mår. Jag sa att jag är rädd att förlora, han svarade "Klart, det är man väl alltid? Det är ju en oundviklig risk man måste ta, en risk som faktiskt är värd att ta?"
Det är sant.
Men jag är kär. Är detta tankar som kommer med på köpet? Är det tankar som bara jag har? Att jag är rädd att förlora någon som hjärtat slår ett extra slag för?
Tisdag
En vecka sedan sist?
Jag tiden bara flyger iväg.
Jag har tröttnat helt och hållet på skolan. Träningen har jag tappat helt. Jag är kär.
Det händer mycket helt enkelt. Jag har fått fler vänner, riktiga vänner. Jag spenderar många dagar på fik med kaffe och onyttigheter. När jag har tid över så är jag med min hjärtevän och träningen har lixom hamnat på 3e plats eller något. Helgen spenderades i Rimbo och det var länge sedan. Vad gör man här? Men jag behöver inte fundera så mycket, de närmaste två helgerna skall jag spendera i Dalarna, om allt går som det är tänkt.
Sedan börjar praktiken och jag kommer spendera hela dagarna och veckorna i Stockholm. Klockan ringer 05.00 och jag kommer vara hemma 19.00 på kvällen. Det blir inte mycket till fritid då inte!
Men den här veckan har jag bestämt mig för att styra upp lite saker!
Jag tränade i går, jag tränade idag och sedan blir det träning på torsdag. Det måste jag hålla! För jag märkte igår att jag fick träningsvärk efter ett par timmar och idag orkade jag knappt något alls. Skärpning med träningen!
Nu blir det duschen och sedan hundpromenad.
Städa lite och laga mat också kanske?
Tisdag
Det ska tydligen bli sol idag? Men det ska blåsa orkan typ så det blir nog bara att klä på sig ordentligt! Vid 13-tidern ska jag till Stockholm och träffa Emelie, hoppas det blir mer jobb än prat haha! Nä nu ska jag gosa ner mig under filten ett tag :)
Saknar
Still Monday
Den här dagen har varit en bra dag.
Hjärtevän åkte till jobbet klockan 5 i morse och jag somnade om en halvtimme senare. Dock vaknade jag vid 9-10 tiden?! Ont i huvudet och trött. Jag packade upp väskan, kastade kläder i tvätten och tog mig en dusch. Fortfarande ont i huvudet. Efter ett tag slog det mig att jag ska prova med kaffe. (För några veckor sedan hade jag ont i huvudet i flera dagar och inga tabletter fungerade. Så jag tog en kopp kaffe och vips så var smärtan borta!) Och tro på fan att huvudvärken försvann nästan på en gång! Trevligt att jag blivit beroende?! För det är väl det där som kallas abstinens..?
Jag tog en hundpromenad som vanligt på lunchen och blev riktigt varm även fast jag bara hade en t-shirt under jackan. Så när jag kom hem satte jag mig i solen på altanen och blev lite röd om näsan och kinderna! Det var säkert 20 grader i lä i solen.
Sedan ringde älskade mormor och tackade stort för gårdagen. Hon tyckte om min skägga karl och önskade mig lycka till. Haha söta mormor!
Sen var jag duktig och pluggade lite också. Inget kul alls. Det kan bero på att jag inte förstod så mycket.. och nu slog det mig att jag ska iväg och jobba om en timme. Gratis. Jag är inte alls taggad på det där längre. Fan.
Jag vill vara hemma och fixa mitt rum istället!!
I helgen ska jag umgås med den snyggaste. Hoppas det blir bra väder! Håll tummarna
Måndag
Som sagt, visst packade jag på tok för mycket. Jag använde inte ens hälften.
Men jag tänker inte ludda detaljer om den här helgen för då blir det en hel roman.
Men jag kan börja med att jag har haft en grym helg, synd att den tog slut.
I fredags rullade vi iväg mot Avesta. Till min förvåning så var jag inte alls nervös. Mer förväntansfull.
Fredagkvällen spenderades i bilen med prat och vi träffade massor av trevliga människor och jag såg i två ögon att det fanns lycka där bakom. Genuin, äkta lycka. På kvällen hämtade vi småsyskon och det slutade med spyor i hela baksätet och ännu lite senare akuten. Men jag blev inte avskräckt. Nä, jag såg det lite som ett prov.
På lördagen skulle vi tydligen åka fyrhjuling. Jag tvekade inte på att jag skulle gilla det. Jag älskar ju att åka bil och motorcyckel så varför skulle jag inte gilla detta? Jag fick också köra lite, men jag är arg att jag inte vågade gasa på mer.. men det kanske blir fler gånger!
I övrigt var lördagen väldigt lugn. Vi åt god mat och var på överaskningsfest. Och vi träffade ännu fler trevliga människor under kvällen. Lite underliga men väldigt trevliga. Sedan på kvällen var vi heeelt slut så vi gjorde inte mer än sov och likadant på söndag morgon. Jag vet inte hur länge vi sov!?
Vi åt lunch och sedan rullade vi mot RimboBimboTown. Träffade mormor, åkte hem och åt våfflor och sov lite till.
Grym helg.
Jag tror jag är kär
Fredag
Jag har sovit rätt bra i natt, underbara drömmar men när klockan ringde så gick jag upp på en gång. Jag hade tänkt att åka till gymmet men jag kände inte att kroppen skulle orka. Så jag tog mig ca 1,5 timme och städade i källaren. Sedan plockade jag ur bilen och gick på hundpromenad.
Det känns som sagt mycket bättre nu. Men jag är så trött så jag skulle kunna stå och sova. Så för att inte somna bakom ratten senare så ska jag nog ta mig en powernap nu och sedan en dusch.
Jag har en överfull väska som står packad och klar på mitt rum, men det är bara kläder i den. + att jag ska lägga en extra jacka i bilen och eventuellt ett par skor. Jag vet inte hur kallt det kommer bli eller något.. men varför är man så duktig på att ta med sig för mycket saker när man bara ska vara borta någon dag?!
Jaja. Nu blir det powernap och allt det där.
Sedan förflyttar jag mig till dalarna över helgen.
Fuckedup
Jag tror, att när jag är lycklig.. då blir någon annan mindre lycklig.
Den senaste tiden har jag varit lyckligare än någonsin men jag har haft vänner som mått väldigt dåligt. Jag är en väldigt ödmjuk människa och har stöttat på bästa sätt.
Nu, när jag mår.. piss? Då ringer folk och bara sprudlar av lycka. Jag vet inte varför det alltid ska vara så här.
Igår fick jag vara mig själv. Men på helspänn. Jag hatar när man måste säga åt äldre människor vad som är acceptabelt och inte. Sedan blev det inte bättre.. Jag var nära på att ta mina grejer och bara dra. Sååå nära. Men jag gjorde det inte. Jag blev förföljd av mardrömmar. Den här dagen var väl helt okej men har blivit värre och värre.
Jag torkar tårar. Försöker känna efter. Rädsla. Jag minns inte när jag var rädd sist. Men jag känner även besvikelse. En tung jävla cementklump på axlarna. Jag skyller på mig själv. Varför blir det så här? Man ska följa hjärtat, men då blir det fel. Och när jag försöker att ändra på mig så mår jag inte heller bra.
Fuck. Skit. Helvete.
Jag funderar starkt på att krypa ner i sängen redan nu och dra täcket över huvudet.
Och be till Gud att dem närmaste dygnen blir.. okej.
Tårfyllda ögon. Klump i halsen. Illamående.
Jag har märkt att jag fortfarande kan det där med att ljuga. Stänga inne det jag känner. Gråta tyst och låtsats som om inget hänt. Jag önskar jag inte vore så bra på det.
woopwoop
-en high five och en falafel!
Lycka. Rakt igenom. För första gången på lääänge känner jag någon typ av överskott på lycka? Är detta möjligt? Jag är lycklig för mig själv, mina val, mina åsikter och mina åtaganden. Jag är lycklig för andra. Att dom klarar det dom tror är omöjligt, att dom följer sina drömmar och att dom står med fötterna stadigt på jorden.
Men all denna lycka skrämmer mig.
Jag känner igen någonting..
En gång i mitt liv var jag lycklig, ungefär så här lycklig. Fast då var jag rädd, jag gick alltid med nervösa steg. För jag visste att efter lyckan kommer regnet.
Men jag tänker inte så längre. Men det ligger där inne och gror. En del av mig tror att jag inte har rätt att vara lycklig. Det skrämmer mig. Men det värsta är att jag inte tillåter mig att vara lycklig till 100%. Förutom nu. Jag tror jag har lyckats ta mig över ett hinder från då. Jag hoppas det är det sista. För jag förtjänar visst att var lycklig!
Jobbet på Friskis gick bra också! Jag stod med världens gulligaste tjej och jag tror det är något jag vill fortsätta med. Jag har saknat den sociala delen i mitt liv och äntligen får jag ta del av det igen. Lite nervös var det, jag har ju inte jobbat på 6 månader! Men det gick bra.
I morgon väntar en hel del städande och tvättande och förhoppningsvis lite sol på den här vinterbleka huden.
God natt folks!
Work
Jag kom precis hem från en sväng i Norrtälje. Jag träffade Sanne på Landkrabban och tog en kaffe och pratade, pratade, pratade och pratade! Du fick mig att förstå att det är okej att visa känslor. Inte bara känna. Jag är glad att du finns och jag vill ha kaffedater oftare :)
Nä nu ska jag vila lite innan jag ska ner till Friskis och göra första arbetspasset där! Det ska bli intressant
Måndag
Men det gick helt okej idag på gymmet. Jag är inte där så ofta längre så jag orkar ju fanimig inte lyfta något alls längre. Det gör mig arg! Men jag vägrar att gå ner i vikter så det är bara att bita ihop.
Men nu är jag nyduschad och nytränad och känner mig fräshare än på länge! Underbar känsla.
Och allt jag tänker på är dig. Jag förstår inte. Något speciellt är det.
Söndag
Jag har inte varit hemma många dagar den här veckan..
I tisdags var jag på intervju, på onsdag morgon åkte jag till åland och på torsdagen kom jag hem. Men nu ni. På kvällen började jag prata med en viss person och på fredagen träffades vi. Jag var skeptisk som jag är till allt nu för tiden men jag påminner mig själv att blunda för dom tankarna. Så.. sent på natten kom jag hem från Solna för där spenderade vi eftermiddagen och kvällen. I går (lördag) så åkte mamma och jag till IKEA och kollade på kök och direkt när vi kom hem så rullade jag till Solna igen.
Jag hatar att jag stänger av mina känslor och tror att det blir bättre då! För jag blir som ett tomt skal. Tråkig och absolut inte mig själv. Jag säger åt mina vänner att det är okej att känna. Men det är dags att säga så till mig själv nu.
För så många fina ord jag har fått höra den här helgen, det är mer än jag fått höra på flera år.
Det finns en glädje inom mig, en speciellt glädje. En glädje som jag känner kan bli långvarig. För jag har mött en fin person. En person som känns som den viktigaste pusselbiten.
jag finner inga ord just nu. Men jag är lycklig. Jag känner mig stark och viktig. Jag känner mig stadig på benen och jag vet vilken väg jag skall fortsätta gå.
Jag har fått klart för mig. Vad jag vill. Jag visste det innan men nu är det starkare. Och jag känner ännu mindre lust att gå tillbaka till skolan. För nu vill jag jobba, och fixa det här!
Torsdag
Jag känner att det här kommer bli ett långt inlägg..
Om lyckan sitter i efter inlägget i måndags? OHJA!
På tisdagen tränade jag, och mitt under jympapasset blev jag haffad och medan vi hoppade omkring där så blev jag erbjuden jobb på Friskis (jag börjar redan på måndag). Träningspasset blev bättre än någonsin och jag tog ut mig mer än jag gjort förut.
Igår gick jag upp vid 7 på morgonen, packade och tog båten till Åland. Enkelbiljett.
Jag träffade min kära vän som jag inte sett på 7 år! Tänk er så många år och fortfarande håller kontakten trots att vi inte träffats på alla dessa år. Jag var orolig och skeptisk. Och riktigt nervös! Men det är det roligaste jag gjort på länge. Vi promenerade, pratade, skrattade, fikade med världens gulligaste familj. Vi åt middag och pratade ännu mer. Vilket resulterade i att jag fick ungefär två timmars sömn innan jag skulle ta båten hem som gick klockan 8 på morgonen idag.
Aldrig igen säger jag bara! Jag satt på en stol, lutad över ett bord och sov hela vägen till Sverige. Hoppas jag inte snarkade.. för jag totaldäckade på det där bordet.
Väl hemma så har jag inte gjort så mycket. Jag tog en tur på stan i Norrtälje och inhandlade lite nytt, sedan gick jag till mamma och åt lunch. Hon åkte hem tidigare från jobbet och sedan dess har jag sovit i soffan.
Men summan av kardemumman är att jag har fått mersmak för Åland. Världens finaste människor, lugnt, fint och litet men heeelt underbart.
Jag fick tips på mammas jobb att om jag hyr där i 5 år så kan jag bygga mig en liten stuga sen ;)
Åland, I will be back!
Anton, vi ses igen va?
