Trött tjej
Jag befinner mig för tillfället på ett golv på en flygplats i London. Har väl varit piggare om man säger så.
I New York gick det bra. Lite äventyr blev det allt där!
Jag fick rycka ut och rädda en tant...
Men nu är inte kroppen, humöret eller känslorna en bra kombo.
2 nätter utan sömn, knappt någon mat och så fick jag kasta bort all min "vätska" här i London. Nagellack, smink, krämer och självklart tandkrämen. Sjukt otrevligt att jag inte borstat tänderna på.. Ah för länge. Och med mitt humör när jag inte ätit på länge + på tok för lite sömn gör att tårarna bara rinner. Väskan är iofs lättare nu. Men skit!
Nu ska jag hitta något skönare ställe att vila på, om 6 timmar tror jag att jag ska vara hemma i Sverige igen.
Bye Ohio
Tack Gud för iPad och tack som fan för wi-fi!!
Jag hat checkat in mina väskor och sitter nu nedsjunken i en mysig fåtölj på Starbucks. Livet. Det här är vad jag älskar. Resa. Äventyr. Jag känner mig lugn och... Harmonisk. Någon annan skulle väl bli tokig av att vara här helt ensam men nä, det här är lätt det bästa jag vet.
Att säga hejdå till familjen var inte alls jobbigt. Barnen brydde sig inte, inte pappan heller. Men mamman var det jobbigare med. Men det är över nu.
Jag åkte med en vän till familjen som bara släppte av mig utanför flygplatsen. Och vet ni, vet ni? Jag kom undan med att betala för bagaget, score!! Haha :D
Dock var det lite svettigare att gå igenom säkerhetskontrollen :/ packa upp, packa ner. Tungt är det också. Jag skulle sverkligen ha lagt ner mer i bagaget.
Next stop, New York!
Sista inlägget
Arbetsdagen slut.
Sista dagen.
Sista natten.
Sista middagen.
Packningen är klar. En massa saker står kvar på en hylla. Men det är schampo, balsam, lotion, solkräm och en massa massa annat som jag kommer lämna kvar.
En påse med kläder och annat smått och gott åkte till en välgörenhetsorganisation.
Jag har däremot två överfulla resväskor, ett fullsmockad handbagage väska samt en överfull axelväska. Hur lyckas jag? Får se om jag blir stoppad eller tillsagd. Har en känsla av att jag kommer fastna i en säkerhetskontroll igen och kommer få slita upp allt. Vilket betyder att jag aldrig kommer lyckas med att få ner det igen. Men ni kan väl hålla tummarna för att allt går bra?
Jag har ju några timmar att fördriva både här och där så jag vill ha en del i handbagaget. Och jag hoppas, hoppas att jag kan hitta wi-fi någonstans :)
Men. Jag fryser som aldrig förr och huvudet värker. Sån där huvudvärk som gör mig illamående. Antingen så håller jag på att bli sjuk eller så är det stress som trycker på. Det kommer från nacken och ryggen så det kommer inte kännas bättre efter att bära på dom här väskorna. Packningen väger ju mycket mer än mig själv.
God natt alla!
Jag gissar att om ni vill mig något dom närmsta dygnen så får ni skicka sms till mitt svenska nummer :)
It's time
Okej.. Fick min biljett nu..
13.20 lyfter jag från Ohio och åker till New York.
I New York har jag 4 timmar
19.10 åker jag från New York till London.
Jag är framme 7 på morgonen och har då 6 timmar tills flyget till Stockholm går.
Så jag är hemma på söndag vid 17- tiden.
Frågan är hur många gånger jag kommer gå vilse mellan alla terminaler och hur många tåg och bussar jag kommer missa.. Haha spännande!
Så nu är det bara att försöka få ner det sista i väskorna, jag blir upphämtad vid 8 i morgon av nån kompis till familjen..
Fredag
Igår efter att jag slutat så kom mamman och knackade på min dörr. Dom kommer boka en biljett hem, nu i helgen.
På något vänster så lyckades jag få sömn och när jag vaknade i morse och hade tagit barnen till skola så ringde dom. Vi bokar en biljett till dig och du kommer få veta vid 16-tiden sa dom. 10 minuter senare fick jag ett mail med en flygbiljett. Jag åker i morgon (lördag) och är hemma på söndag.
Jag lyfter från Ohio vid 13-tiden, åker till JFK, New York (Hujedamig att vara ensam där..), sedan från New York till London och därifrån till Arlanda. Om jag kommer vara trött? Hahah
Så idag har jag sett till att avsluta mitt bankkonto och nu håller jag på att städa ur rummet och återställa telefonen jag har fått låna.
Med sådan här kort förvarning så är jag sjukt glad att jag packade så tidigt.
Samtidigt som det ska bli skönt att komma hem och få kramas, skratta och slappna av så kommer jag ju att sakna alla människor här! Språket, shoppingen haha! Men jag kommer tillbaka..
Detta var för tre månader sedan men det känns som igår.
Torsdag
Ännu en dag avklarad. Knappt.
Dom lyckades göra mig sjukt förvirrad i morse. Det visade sig efter frukosten att jag inte behövde köra barnen till skolan för pappan var tydligen ledig.
Så han tog barnen till skolan och där stod jag kvar och fattade ingenting.
Så jag pratade med bästa Sanne på Skype!
Det är så sjukt mycket jag har att se fram emot när jag kommer hem. SÅ mycket roligt!
Resa i Sverige, resa utomlands, jobb, boende och börja träna. Jag tänker inte vara bitter över det här äventyret för livet är långt och det finns många drömmar att uppflylla!
Det är ju torsdag och jag hade hoppats på att få höra något ifrån den där tantaluskan som skulle vara tillbaka på kontoret idag. Och visst fick jag ett mail i slutet av dagen. Men det var inte ett svar på det jag skickat tidigare, det var något helt annat.
Ett mail med frågor om hur det går och om jag pratat med den nya familjen som jag blivit matchad med idag.
Jag skrev bara tillbaka att jag vill ha svar på när min sista dag är hos familjen och att det faktiskt gått 3 veckor nu.
Och inte svarade hon på det heller. Så jag ringde upp huvudkontoret och dom ville inte ens prata med mig utan hänvisade snabbt tillbaka till den här tantaluskan..
Dom kopplande mig via telefonen men då började barn att kissa på golvet så det var inte läge att prata i telefonen. Det var någon som ringde upp ett par gånger, men med skrikande, bråkande och kissande barn hade jag ingen möjlighet att svara. Och när jag slutar, då slutar dom. Så det är ju jäkla bra..
Så. Jag vet inte vart jag står, vad som händer eller vad som komma skall.
Jag måste få veta när jag ska avsluta mitt bankkonto, mina väskor är redan packade så jag har knappt någonting att ha på mig om dagarna.. Familjen börjar undra över vad som ska hända. Och allt jag kan säga är att jag inte vet. Jag vet inte.
Cultural Care säger att jag ska åka hem för det har gått så lång tid, damen som ska boka biljetten säger att jag ska fortsätta leta familj.
Jag är ganska så irriterad kan jag lova och med deras trassel och kaos så gör det mig ingenting att åka hem, absolut inte!
Däremot kan jag inte säga när det blir av.
Onsdag
I morgon skall tantaluskan vara tillbaka på kontoret..
Och idag? Idag har varit en jobbig dag.
I morse var jag också sjukligt trött. Tog barnen till skolan, och dom skötte sig galant.
Medan dom var i skolan så tig jag det lugnt, kröp ner i sängen. Och ja, tog min iPad till affären för den slutade fungera..
När jag hämtade barnen så var det lunch och sedan iväg till tjejernas danslektion!
Jag tog lillkillen på promenad och köpte ett par "fodrade" träningsbyxor. Har hört att det är kallt hemma!
Sen var det hem med hela bunten ungar och då började det..
Den äldsta skriker konstant. "Du får inte använda den där muggen", "du får inte äta av det där", "du har inte tillåtelse att göra så", "du kan ju inte prata", "kan du sluta prata sådär". Det rann över. Av någon anledning blev jag sjukt känslosam. Arg och ledsen. Kanske för att jag valde att komma hit för att lära mig ett språk, få hjälp och inte bli klagad på. Även om det bara är en 7-åring så känns det som ren mobbning. Känn dig som en del av familjen. Jo, tjena.
Så där var min dag förstörd. Jag ville inget annat än att åka hem på stört. Så ja, jag har gjort rätt val. Och storslagna äventyr är redan planerade!
I'm gonna miss you
iPaden är det bästa köpet jag gjort. Dock fungerar inte bloggens app med nya iOS 7 så därför har det blivit dålig uppdatering.
Men nu har jag lite tid över och jag känner att det är en del som hänt sedan sist.
I går fick jag nog. Jag mailade och frågade när min sista dag hos familjen är, för oavsett om jag skulle hitta en ny familj eller åka hem så behöver alla veta vilken som blir min sista dag.
Men jag fick ett automatsvar om att hon "inte var på kontoret" och är åter på torsdag. Jag ringde då upp USA-kontoret och frågade vad som händer. Dom blev irriterad över mina frågor och sedan blev dom förvånade över att jag ens är kvar här.
Så.. När damen som inte är på kontoret för tillfället kommer tillbaka, då kommer hon boka en biljett till mig. En biljett hem. Till Sverige.
En sådan oerhörd lättnad kan jag lova. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en stor besvikelse, att jag inte klarat mitt uppdrag. Jag skulle vara borta i ett år.
Men det ska bli skönt att få se alla där hemma igen, och jag tänker inte deppa ihop! Livet är långt och det finns många, många äventyr som väntar! Jag har redan stora planer.
Men jag har packat ihop mitt liv här i två resväskor. Jag tyckte inte dom var så tunga men jag löft upp dom på en badrumsvåg och insåg att dom väger över 20kg båda två.. haha jag vet inte om jag ska vara stolt över att jag löft väskorna utan några större problem eller om jag ska bli arg på mig själv som köpt på mig så mycket på så kort tid?
Jaja, allt löser sig.
Och nu är det bara att vänta på att någon ringer och säger att jag har en bokad biljett..
Innan jag stängde sovrumsdörren för natten så sa en av tjejerna "Im gonna miss you when you leave".
Hjärtat.
Jag kommer sakna saker här, det kommer vara sjukt jobbigt att komma hem. Samtidigt som det kommer kännas skönt.
Jag kommer sakna det här landet och jag kommer sakna språket. Men kaoset kommer jag inte sakna. Inte alls.
Men landet kommer finnas kvar och språket kommer inte försvinna.
Dock önskar jag att jag kunnat få vara här längre så jag faktiskt fick lära mig språket. Men jag ska försöka vara positiv!
Söndag
Då var helgen över.
I morse så var det inte enkelt att komma iväg. Bråk över bilen jag skulle köra men till slut kom jag iväg. Och glad var jag. På med musik och bara åka, åka och åka.
Och idag har jag köpt det sista jag "vill" och behöver. Jag har kryssat av alla punkter på önskningar från er där hemma, så det känns bra!
Och jag känner mig även mer än redo att åka hem.
Men jag får inget svar från organisationen så jag vet inte vad som händer.
Nu i kväll ska jag försöka att rensa ut lite mer av mina saker, se om jag kan kasta bort mer.
Men det är bastu på mitt rum så orken finns inte riktigt..
Men jag ligger i sängen med datorn på magen, iPaden vid sidan om och en kaffe i handen. Jag klagar verkligen inte!
Men i morgon är det dags för jobb igen..önska mig lycka till!
Gårdagen:
Nya jeans eftersom dom andra blev för små..
Älskling!
Allt det bästa på en bild
Dagens:
I dom där stora påsarna så var det "bara" det här som var till mig.
Ett skydd till iPaden, en pyjamas från VS och necessärer
Glömmer ju att stort hemma inte är samma sak som stort här..
Söndag
Händelserika dgar men samtidigt ganska trista dagar.
Jag tänkte skriva igår men jag var helt slut :)
Igår när jag vaknade så tog jag en dusch och sedan åkte jag iväg till Columbus.
För det första så köpte jag mig nya jeans (två för 350kr!) så dom gamla som jag inte kan ha åker till välgörenhet istället!
Efter jeansen så köpte jag mig det bästa jag kunnat köpt. En iPad! Och så blev det lite annat smått och gott :)
Jag gjorde en heldag och var såå trött och helt slut när jag kom hem!
Jag stannade på vägen för att se om det fanns någon iPhone kvar någonstans. Men icke! iPhone 5 är tillbakatagen/slutsåld och iPhone 5s är slutsåld överallt.. och jag fick höra att det bara gjörs i svart än så länge. Så, ja.. jag är i alla fall superglad att jag köpte min iPad!!
Jag pratade med lite folk hemma igår och jag har ju faktiskt fyllt upp mina två resväskor, så jag är ganska redo att åka hem.
Så kvällen spenderade jag med att försöka plocka och kasta lite och tänka och fundera.
iPaden fick ligga uppdatera sig till iOS 7, som jag ääälskar!
Men.. i natt sov jag som en.. jag vet inte vad. Mardrömmar och väckt av både det ena och det andra.
Och jag funderar på vad jag ska hitta på idag.. om jag ska ligga i sängen hela dagen eller om jag ska kila iväg och shoppa lite (inte till mig själv!), jag har lite presenter och önskningar att leta reda på.
Det blir en längre bilresa och denna dagen "försvinner" också, men det är det eller ligga och mysa med min iPad.. haha
Nä, men den är den bästa! Den ligger bredvid mig i sängen och spelar klipp från 3play! något som inte fungerar på min dator.. så det är helt underbart! Förutom att jag får sitta med skämskudden i högstas hugg. Ush vilka pinsamma människor det finns :)
Nu ska jag nog klä på mig och åka iväg!
Jag lägger upp lite bilder när jag är hemma igen!
.
Det blir många inlägg idag.
Trots att jag hade en jobbig lunch så fick jag till slut i mig lite mat, även om det var ett par timmar senare.
På eftermiddagen höll jag mig totalt sysselsatt för att få tiden att springa iväg. Tvättade och städade. Så fort någonting hamnade på golvet så plockade jag upp.. Så idag har jag gjort ett ganska så bra jobb vill jag säga! Så humöret har varit lite bättre.
När mamman kom hem så planerade hon middag, smörgåsar. Jag tänkte äta för jag är faktiskt super hungrig. Men jag gick upp på mitt rum för att vänta och skriket började direkt. Och mitt i allt så tar dom upp iPaden för att prata med en släkting på Skype. Ja, jag var väldigt glad att jag inte gick ner för att äta med dom.
Och nu är middagen över och skrivandet är värre än tidigare. Kaos.
Såå. Mat blir det ingen och jag är super deppig över den här helgen. Alla åker ju till Niagarafallen nu och jag är ledig hela helgen.. Utan planer.
Åka och shoppa? Är inte ens taggad på det längre..
Så jäkla jobbigt det här är.
Jag skulle göra vad som helst för att få krypa ner i sängen och kolla på en film. Men jag har ju ingen tv.
Eller bara umgås med folk?!
Jag får nya matchningar på familjer, men jag tycks hitta fel i alla. Eller så tvekar jag på min egen förmåga. Jag är ju helt slutkörd här och tänk om jag kommer må lika när jag kommer till en ny familj?
Skulle behöva lite roliga saker planerat känner jag.
Herre..
Fy för det här.
Jag ska försöka göra mitt bästa och hålla mig borta från kakor och godis. Men jag har nog insett problemet nu.
Idag var jag sjukt hungrig till lunch och jag lagade oordning mat för andra dagen i rad. Barnen fick äta först som vanligt för det är omöjligt att sitta ner med dom. Istället äter jag efter, inte för att det brukar gå så jätte bra det heller.
Idag när jag satt ner så skreks det och bråkades det hej villt så jag sa att dom fick gå ut medan jag åt. Blev inte bättre. Stod och ringde på dörrklockan och slog på fönster. Jag kände hur det bara kröp i kroppen av irritation och stress och jag trodde jag skulle spy. Maten i soporna och nu ligger jag i sängen och magen kurrar samtidigt som det känns som jag har mat upp i öronen.
Blää på det här.
Fredag
Det är kämpigt att komma upp på morgonen men det går på något sätt.
Glömde visa!
Jag börjar bli sådär sjuukt trött igen och kroppen är matt. Har lixom inte ork och energi att göra något, vilket gör mig lite deppig.
Mina vänner åker till niagara fallen snart och jag blir kvar här. Såå besviken och ledsen.
Och inte nog med allt detta så ger halsen inte riktigt med sig. 3 veckor har förkylningen suttit i nu.
Och på tal om det så har det idag gått 2 veckor i matchningsprocessen.
Så. Med denna trötthet, ovisshet och lite annat så är det inte lätt att vara positiv i det här läget.
Och jag glömde säga att jag satt och googlade mina symptom igår och kan härmed ge mig själv en diagnos. Kronisk stress.
" Du upplever kronisk stress när du konstant utsätts för krav som du inte kan leva upp till (till exempel för mycket arbete) och då du inte har möjlighet att undanröja hotet eller ta paus från det. Symtomen på kronisk stress är ökad vikt, samt koncentrationsproblem, huvudvärk, muskelspänningar, spänningar i nacken, humörsvängningar, försämrad matsmältning, överätning och sömnproblem"
Glömde visa!
Jag klippte av mina naglar (!!) här om dagen och försökte fräscha till dom lite.
Torsdag
Idag var en jobbig morgon att komma upp.
3 miniuter innan jag började så gick jag upp och tog på mig kläderna och sedan ner och fixa frukost åt barnen, och hör och hämpna så var det en perfekt morgon. Dom var helt otroliga!
På vägen till skolan så började det regna, ordentligt.
Så efter att jag lämnat barnen så åkte jag hem och tog mig en frukost.. som inte gick som planerat.
Yogurten jag hade i kylen hade gått ut för några dagar sedan men jag åt den i alla fall, hallonen jag skulle ha på yogurten var mögliga... så jag var inte så lycklig.
Men efter att jag istället fått i mig lite cornflakes så snörade jag på mig skorna och tog en power walk på 30 minuter, så det kändes bra efter den här dunderförkylningen!
Eftesom att shortsvädret nu är över (tycker jag) och mina leggings låg i tvätten så tänkte jag att jag kunde testa att ta på mig mina jeans.
I helvete heller. Fick bara upp dom en bit över knäna.
PANIK
Så efter att ha letat fram något annat att ta på mig så var det dags att hämta barn igen.
Det var dags för lunch och jag tog mig tid att steka kyckling! Så jag åt kyckling med sallad, keso, paprika och vindruvor! Mums var det!
Och eftermiddagen rullade på, barnen tappade sitt braiga humör och jag fick tjata, tjata och tjata. Det slutade med time out för allihopa och jag var helt slut när jag slutade jobba vid 18-tiden.
Tog lite cornflakes till middag och gick upp på mitt rum.
Jag tackade nej till familjen i New York och blev genast matchad med en ny. Men jag tänker inte bo i ett rum med katter och kattlådor. Nej tack. Ni som vet, ni vet!
Så nu på kvällen har jag pratat massor på skype och nu är jag redo att krypa ner i sängen för i morgon ska jag allt röra på mig så jag blir av med lite fläsk!
Och jag var tvungen att testa jeansen igen.
Den här gången fick jag upp dom, även om det var kämpigt. Jag kan inte böja benen och det är väl ca 10cm mellan knapp och knapphål.. FAN.
Visst att jag åt mycket i början när jag kom hit, men jag känner mig inte...tjock. Det känns mer som att jag blivit större. Över hela kroppen, bredare lixom.
Axlarna har blivit bredare och jag har blivit större över bröstet. Men nu kan jag ju säga att jag blivit mycket, mycket större över höfter och rumpa också.. Vad är det som händer?! Operation bantning skall inledas och jag börjar undra om man kan bli tjock av luft?
God natt från en deppig Sara!
Onsdag
Förvirrad, kaos.
Och inte för att jag tänker för mycket, utan för att jag inte vet någonting om något.
Min lokala kontaktperson frågar mig hur länge jag får stanna? Ja inte vet jag..
På fredag har det gått två veckor men jag har inte hört något från någon, förutom det där telefonsamtalet med utskällningen.
Så det är det som är jobbigt. Att inte veta, ska jag åka hem eller ska jag vara kvar i 9 månader till?
Idag när jag vaknade så kom jag knappt ur sängen. Undrar om det har med hösten att göra? Men det är fortfarande varmt här! Men jag vet att när den här tiden kommer hemma så brukar jag bli sjukt seg på morgonen. Men.. jag tog mig upp, gick ner och fixade frukost åt barnen och sedan började det. H*lv*etet.
Skrikmaja satte igång och vägrade sluta. Lyssnade inte, sprang iväg med kläder. Efter 20 minuters tjat så fick jag sätta mig på golvet och börja brottningsmatchen. Av med blöja och pyjamas på en skrikande, sparkande 4-åring var ett svettigt projekt. Inte nog med det så fick jag bära ner det sparkande och skrikande ned för två trappor och ut i bilen. Svetten rann och hjärat slog lite väl snabbt.
Iväg till skolan, min morgon var förstörd och barnen var sena.
Efter det gav jag nog upp lite igen. Huvudet dunkade av smärta och jag åkte till affären för att köpa lite nagellack. Min hobby här ute i ingenstans, att måla naglarna.
Frukosten fick bestå av ett gäng "munkar" och en stoor kaffe.
Och som vanligt, så sprang tiden iväg och det var dags att hämta barn igen. Tillbaka till huset där "städerskan" var i full gång och ena ungen kissar ner hela golvet. Och mattan. Byta kläder, skura golv. Sedan var det bara att fixa lunch och köra iväg till danslektion.
Medan tjejerna var på sin lektion så tog jag killen till McDonalds och hör och häpna, det gick superbra! Förutom att han aldrig varit inne på McDonalds tidigare, han har bara varit med om driven..
Och när vi var klara var det bara att åka iväg och hämta tjejerna igen.
Hem med ett nytt skrikande barn och där var min energi totalt slut.
När jag trodde att det värsta var över så upptäckte jag att ungarna varit inne i mitt rum och ätit av saker jag har på mitt rum.
Så förbannad jag blev. Galet.
Och min trötthet är tillbaka. Den där tröttheten som gör att jag vill sova även fast klockan bara är 19.
Familljen jag varit i kontakt med svarar inte på mail men försökte ringa under dagen, men lite svårt att svara när jag har 4 små att springa efter.
En del av mig känner mig klar. Färdig att åka hem. Men en del av mig känner sig inte färdig. Språket? Ska jag åka hem och sedan var det inte mer med det? Jag har inte råd att åka hem!
I morgon är det torsdag och sedan är jag ikapp mina två veckor, vad händer sen?
Jag har en ledig helg framför mig. Mina vänner åker till Niagarafallen.Och jag?
Tömmer kontot totalt samt tar av mina svenska pengar och köper mig en iPad, iPhone och annat jag kan hitta?
Jag kanske har för höga krav.
Det här var min frukost..
Shopping och kan redan konstatera att Nail art färgen var inget för mig och inte heller den vanliga vita. Suck.
Men baby lips grejerna är underbaaaara!
Ska sluta klippa mig själv. Och börja sminka mig kanske.
Dom trodde han var min
Sådär lagom trött?
Och jag skulle vilja göra samma sak :)
Tänkte att ni skulle få se hur nystädat hus ser ut :)
Nu ska jag måla naglar, sedan ska jag krypa ner i sängen!
Hoppas ni sover gott där hemma :)
Läskigt..
Ett hejdundrande upp och ner i humöret idag kan jag lova.
Många tankar, många tårar och många upp och nedgångar.
På eftermiddagen pratade jag med en ny familj. Och det lät som dom var intresserade. Så från att bli utskälld till att faktiskt känna sig duglig igen, men familjen svarade inte på dom sista frågorna jag ställde så jag vet inte om dom la ner allt dom också.
Men för att gå till något helt annat, kanske lite roligare att läsa än klagomål..?
Jag har ju länge, länge tyckt mig kunna se saker. Se och känna saker som andra inte kan, vissa kallar det spöken. Men jag har inte pratat så mycket om det, rädd att bli tagen som en galen tjej.
Men här har det pågått ett tag och det blir bara starkare och starkare. Saker händer mitt framför ögonen på mig..
Hela tiden så knakar det i väggar och golv, men det är inte det.
Sedan jag kom hit har jag hört någon gå runt i huset. T ex när jag varit med barnen på nedre våningen så har jag hört någon gå på övervåningen och detta har även hänt när jag varit ensam i huset.
Dom senaste veckorna har saker dock blivit "värre" dörrar har öppnats trots att ingen har varit där, lampor beter sig konstigt och fotstegen hörs oftare.
Men idag. Idag var det värsta.
Jag var ensam i huset och någon gick runt på samma våning som jag befann mig på, jag låg i sängen och någon gick utanför. Jag hörde röster av ett barn och det första som slog mig var "vem har jag glömt". Men alla var i skolan och detta var mer som ett joddlande.. Som blev starkare och starkare.
För första gången var jag rädd av sånt här.
Och av någon anledning så känns det som att någon vill ha bort mig härifrån..
Konstiga saker händer.
Och inte nog med det så är det dags att säga god natt för mig.. Och jag har flera gånger känt någon vara i mitt rum så gissa vem som blir sömnlös i natt?
Suck
Efter att humöret var på botten i morse så blev det bara bättre och bättre tack vare några fina människor som befinner sig på svensk mark! Ni är värda så otroligt mycket så ni anar inte.!
Jag pratade med en familj igår som inte ringde upp som dom lovade, i morse fick jag ett sms där det stod att dom ville säga nej till mig.
Och nyss fick jag ett samtal från högsta hönset med en utskällning över att jag inte sköter mig på intervjuerna. Tack.
Sedan drog hon en lång historia om den nya familjen hon matchat mig med. Efter hennes 5 minuters prat så undrade jag varför hon matchat mig med en familj som jag inte får jobba åt (då barnet är under 2 år och jag är inte kvalificerad för det). Hon blev knäpptyst och så var det samtalet över.
Trött på att alla lägger över skulden på mig. Trött på att man ger mig alternativ som inte ens är ett alternativ.
Dags att åka hem nu kanske
Tisdag
Nu är det kört igen.
Humöret är på botten.
På min lista över saker jag vill göra så står Niagarafallen. Vi var ett gäng som planerade att åka i helgen. Men eftersom mina två veckor i matchningsprocessen har gått nu på fredag så insåg jag att jag inte skulle kunna åka med.
Men ingen på organisationen har meddelat mig om vilken dag som är "min sista" och det har faktiskt gjort mig lite irriterad.. Så inte nog med att jag går i ovisshet och inte vet om jag ska åka hem eller inte, så vet jag inte hur lång tid jag har på mig..
Och på toppen av allt så har familjen gett mig ledigt i helgen vilket betyder att jag kunnat åka med till Niagarafallen. Såå jäkla ledsen. Och eftersom alla åker iväg så har jag ingen att umgås med och shopping blir det inget mer av.
Så vad återstår..? En bok och sängen i över två dagar? Vilket skämt.
Så less.
Trött på organisationen, trött på det mesta. Men om jag vill åka hem? Jag vet inte, jag kommer bara vilja tömma resväskan och åka iväg igen. Även om det så bara är för att lägga mig på en öde strand i min ensamhet. Jag vill ut och se världen! Jag vill nöta ut min resväska och skapa minnen.
Inte sitta på ett rum och läsa en bok. Det kan jag göra hemma.
Vi sätter punkt där.
Idag är ingen bra dag helt enkelt. Men alla har väl dagar som dessa.
Måndag
Oh my... Vilken dag!
Konstant skrik, vägrande och hatord.
På eftermiddagen fick jag sura uppstötningar, svettades och trodde jag skulle spy. Blir ju sjuk av det här.
Jag pratade med en ny familj idag som såg helt perfekt ut i deras ansökan men när jag pratade med dom så visade det sig att dom ville ha någon som jobbar stenhårt och som jobbat med barn innan. Så frågan är om jag kan leva upp till deras förväntningar. Men läget och huset låter helt perfekt!
Jag mailade lite frågor så får jag se om jag får något svar.. Jag hatar att pendla i ovisshet, ska jag åka hem eller kommer jag få stanna.
Nu ska jag faktiskt krypa ner i sängen även fast klockan bara är 7. Magen behöver vila från dagens kaos!
Inlägget som jag försökt publicera 3 gånger..
Irriterande och full av dåliga beslut.
Igår skrev jag en hel novell, ett inlägg i telefonen och när jag tröck på publicera så försvann allt. Allt.
Så jag gav upp och gick och la mig.
Men jag ska ge er en kortare sammanfattning av gårdagens inlägg..
Efter att jag slutade jobba så tog jag en dusch och sedan åkte jag till Columbus. Jag har tänkt varje dag på om jag ska köpa en iPhone, eller en iPad. Men jag hade lite tidspress och gick därför och spenderade för mycket pengar på kläder. Igen. Men vet ni varför? Några av er vet. Det bästa beslutet jag tagit här, var att lämna den här familjen. Direkt efter vårat möte så såg jag ljuset, kände att jag kunde andas igen. Och jag har lärt mig så oerhört mycket på dom här månaderna, om barnuppfostran, familjeliv, om hemmet, om förhållande/äktenskap och självklart väldigt mycket om mig själv.
Innan jag kom hit var jag osäker, tveksam till vad jag kunde klara av och inte. Nu känner jag att det inte finns några hinder och jag är faktiskt redo att åka hem. Och det finns ju faktiskt något som lockar så oerhört mycket..
Så därför shoppade jag med gott samvete!
Efter det så åkte jag iväg till vårat au pair möte som var på ett casino där dom har hästar också. Vi åt och våran "lcc" satsade $2 på var och en av oss. Självklart vann alla utom jag men jag är inte det minsta förvånad eftersom jag har otur i spel.
Efter det så åkte jag hem och det var kallt som bara den! Jag hade leggings och en tröja men jag skakade som ett asplöv och fick sätta på värmen i bilen, jag har nog blivit lite bortskämd med värme här!
Klänning (100kr), träningsbyxor (70kr), grått linne (14kr) och den svarta blusen för 70kr.. Kanske "onödigt", kanske "dumt" men jag älskar det :D
Det var en kort sammanfattning av gårdagen.
Idag vaknade jag som vanligt supertidigt och frös. Ordentligt! 19 grader inne av den där acn, jag vet inte om det är normalt? Tänk då också på att det bokstavligt talat blåser på vissa ställen i huset.
Men men, jag tog bilen till ett stort outlet område en bit härifrån. Jag tror dom har ca 400? butiker.. och bara märkesaffärer. Jag gick in i en butik och hittade 3 plagg för 250 kr men det visade sig att jag inte hade några pengar på kontot.. haha ooops, pinsamt!! Men jag löste det och sedan gick jag raka vägen till Nike och köpte ett par skor, det var mitt mål. Ett par bra skor.
Så nu har jag superdåligt samvete att jag inte har pengar kvar. Men, det löser sig. Allt löser sig!
Så efter ett långt telefonsamtal (läs skype) med världens bästa människa så ska jag krypa ner i sängen med en bok. Förkylningen är inte på bättringsvägen och aptiten har varit på noll idag. Testade att äta lite choklad men började må illa efter ett par bitar.
Mitt mål!
Supermysigt ställe!
stolt ägare! Dock inte billiga. Men med stor säkerhet billigare än hemma.. :)
Lördag morgon
Igår var en händelserik dag, eller kväll i alla fall.
Dagen har jag förträngt ganska ordentligt. Men på kvällen fick jag ett samtal från Boston, New York. Värsta jag varit med om och var helt skakig när jag avslutade samtalet. Min nuvarande värdmamma bara tittade på mig, jag berättade allt och vi kunde inte göra annat än att skratta.
"Hallåå, det är New York vi pratar om"
Vilken attityd, pratade snabbt som bara den så jag är glad att jag inte har svårt att förstå. Och så var dom judar, och att skilja på vilka tallrikar som går till vad, vad man får blanda och inte. Det är bara för mycket. Olika tallrikar, olika kylskåp. Nä, för mycket för mig.
Och efter det samtalet fick jag smaka pumkin bread, sjukligt gott! Och sedan blev det ett på tok för långt samtal men en superfin människa :)
Sömnen var obefintlig. Förkylningen är värre och det är kallt inne av acn. Så jag var inte riktigt okej när det var dags att gå upp. Och barnen började skrika vid 7-tiden.
Men. Något underbart hände idag. Jag satt ihopkrupen i en fåtölj framför en film och ser en av tjejerna komma krypande mot mig på golvet, hon kröp upp i min famn och vi satt där ihoptryckta i fåtöljen och kollade film. Jag tror mitt hjärta smälte. Underbara unge, 3 månader! En gång och bara i några minuter. Men det gjorde min dag :)
Nu ska jag knåpa ihop en lunch, sedan ska jag duscha och iväg på möte :)
Nattliga tankar
När allting blir solklart.
Jag har inte gråtit många tårar här borta. Ingen hemlängtan, det som jag var så orolig över!
Men jag kan inte rå för att tänka tanken, varför har jag inte hemlängtan? Jag vet inte.
Men det känns bra, jag har väl vuxit lite.
Men om det är något jag längtar efter, som jag tänker på varje dag. Så är det framtiden. Jobb, lägenhet och allt annat.
Idag fick jag frågan om vad jag ska göra när jag kommer hem. Jag vet inte? Jag fick höra orden "det kanske är dags att börja planera". Varför?
Allt kan hända. Och allt kommer lösa sig!
Idag när jag slutade så kröp jag upp i sängen, tog fram glasögonen och läste min bok. Och hej vad tårarna sprutade. Först för att jag läste något, sedan för att hjärnan drog igång allt mer och mer.
Jag är på andra sidan Atlanten, jag börjar förstå det nu. Mer ensam än någonsin. Resan är inte vad jag tänkt mig, men jag ångrar inte en sekund! Det bästa jag gjort!
Jag hatar att leva i ovisshet. Är jag hemma om en vecka eller kommer jag sitta i en annan stat? Kommer jag förlora det fina som aldrig haft? Borde jag köpa alla dom saker jag vill ha här? Ladda upp för hemresa? Eller ska jag släpa mina väskor till ett nytt äventyr?
Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Men det behöver inte betyda att det blir sämre.
God natt, från nattfilosofen
Torsdag
Det har redan gått en vecka i matchningsprocessen och utan resultat.
Jag börjar förbereda mig för hemresa :(
En stor besvikelse.
Men jag säger det igen, jag är så otroligt glad att jag tog beslutet att lämna. Idag har varit en kaosdag och allt värker. Jag blev av med huvudvärken men den är tillbaka nu efter allt skrikande.
Och en annan barnvakt klarade av att vara här i 5 minuter innan hon började skrika lika högt som barnen.
Kaos.
Så.. Ja. Vi ses väl om en vecka kanske..?
Nu tänker jag ta mina nymålade naglar och krypa ner i sängen.
Är helt slut av tankar och barnskrik.
Jag avslutar så.
God natt! 
Onsdag
Jag har inte hört ett pip angående den här matchningsprocessen.. Så jag ska nog släppa min "texas-familj" och se om jag kan hitta något annat. Tiden rinner iväg!
Men just nu känner jag faktiskt att det är helt okej att åka hem. Det finns tre saker som jag saknar, min familj, min bästa vän och så är det en sak till som lockar.
Man lever ju bara en gång. Frågar man får man inte veta, men tar man inga chanser så kommer man heller ingenstans.. right?
Jag har äntligen hittat mig själv, lagt allt gammalt bakom mig och trivs med mig själv. Jag kan så för mina åsikter, har växt som person och jag kommer aldrig ångra denna resa.
Jag tror på ödet och kanske var det detta som var meningen? Att jag skulle hitta mig själv, känna mig starkare och lyckligare?
Mitt nyårslöfte var att göra dom saker som Jag vill göra, tänka på mig själv och inte på vad alla andra tycker. Det har jag lyckats bra med!
Annars har dagen varit bra. Trots att barnen kallat mig idiot, dum och skrikit åt mig så fick jag idag min första kram. Hårt. Wow-känsla. Det tog 3 månader, gullunge!
Familjen satt uppe i går kväll och pratade om nästa au pair, så overkligt. Och jag då?
Jag får inte glömma att jag måste stoppa alla tankar och bara lyssna på hjärtat.
Förkylningen ger inte med sig, men alla hostar och snörvlar här så det är väl inte så konstigt..Så för mig är det dags att krypa ner i sängen med en bok! Hoppas ni sover gott där hemma ;)
Tisdag
Jag sov dåligt igen.
Ska jag åka hem, kommer jag få vara kvar.
Jag blev matchad med en familj i Texas. Helt perfekt. Men dom har inte ens hunnit komma in i programmet, dom vet inte om det är det här dom vill. Ska jag sitta och vänta och kanske få ett negativt besked eller ska jag säga nej och hoppas på att något lika bra kommer igen?
Jag har varit i samtal hela dagarna känns det som. Och skickat mail både hit och dit.
Kommer jag få åka hem eller får jag stanna?
Om jag åker hem, vad har jag då? Hälften av alla vännerna sa upp kontakten innan jag åkte hit, inget jobb och ingen bil. Jag vet att jag kommer klättra på väggarna efter en dag hemma. Jag är inte klar än!
Så vad blir nu nästa steg? Det är det här som gör mig orolig. Stressad.
Familjen köpte mat sent i går kväll. Men yoghurten som finns i kylen är öppnad och gick ut för ett par dagar sedan. Vilket betyder att jag får åka och köpa det i morgon. Hej då pengarna. Men jag var duktig och ställde mig på löpbandet i morse och tog en ordentlig powerwalk. Så jag kanske kan övervinna den här förkylningen!
Måndag
Det är långa dagar. Klockan 7 börjar jag jobba, tar barnen till skolan och sedan är jag ledig ca 2,5 timme. Och sedan jobbar jag från strax före 11 till 18 på kvällen.
Idag var det fullt upp. Fortfarande huvudvärk, halsen har börjat göra lite ont och på eftermiddagen fick jag sjukt ont i magen.
Men.. på min lediga tid medan barnen var i skolan så åkte jag runt och kollade priser på iPhone. Och sjävlklart har någon berättat helt fel för mig och en iPhone 5 kostar självklart över 4000kr. Men det ryktas att en ny kommer släppas nu i veckan och det kan göra att priserna går ner.. så jag ska avvakta och se!
Jag passade även på att ta lite småsaker till "Goodwill". Dom tar emot alla donationer och jag lämnade lite kläder, en parfym och fula träsmycken jag fick när jag fyllde år. Det känns i alla fall bättre än att kasta bort kläder, sedan kanske dom gör det men det vet ju inte jag :)
Barnen har varit helt okej. Men nu är 3e ungen sjuk så jag får nog kämpa lite längre. Vi har fortfarande en unge till som inte har blivit smittad ännu...
Jag har också varit i samtal hela dagen med olika människor i den här organisationen. Jag blev matchad med en familj utanför New York men jag kände bara att jag vill faktiskt inte bo längre norr ut än så här. Så jag sa att jag bara vill ha familjer söderut. Och då fick jag en matchning direkt, en familj i Texas.
Men dom är helt nya i programmet och har inte ens kommit igång med sin ansökan. Och det kan ta veckor för dom beroende på hur bråttom dom har.. och jag vill inte ens vänta i en dag!
Så det blir nog inte den familjen heller..
Som sagt så hoppas jag bara på ödet i det här läget. Jag vill ju inte åka hem.. jag är inte klar än!
Min frukost från burger king..
Tog en promenad efter att jag slutade och träffade på TVÅ sådanna här.. tur för dom att dom var döda båda två.
Och ja, att gå ut och gå här är som att gå på zoo
Kullen jag bor på är hemsk. Uppförsbacken är säkert 1km lång, så svettigt är det!
Och jag rotade fram det här.. LYCKA. Har varit utan mat i veckor
Söndag
Och i morgon är det måndag. Dom här två veckorna kommer springa förbi.
Igår stack familjen iväg utan att säga något och någon mat har vi inte haft på en vecka nu. Så jag tröck i mig godis och riskakor och somnade innan familjen kom hem. Bra det där att barnen är uppe senare än mig.
Men men.. självklart blev jag väckt av en massa skrik klockan 7 i morse. Eftersom vi inte har något att äta så brydde jag mig inte om att gå upp och äta utan låg kvar i sängen. Det var kallt av ac:n och jag hade ont i huvudet. Ont i huvudet hade jag redan innan jag gick och la mig så jag gissade att det var på grund av att jag inte druckit något kaffe..
Men i morse när jag vaknade så var huvudvärken fortfarande där och jag hade planer på att träffa några andra au pairer vid 2 tiden i ett shoppingcenter. Då tänkte jag åka dit tidigare och shoppa och ha lite egentid. Men självklart öppnade dom inte förrän klockan 12.. så jag låg i sängen timme ut och timme in och bara väntade.
Så när klockan blev 11 så åkte jag iväg.
Jag har lite panik för är det så att jag måste åka hem, då vill jag shoppa massor nu. Men ska jag till en ny familj, ja då vill jag ju inte shoppa så mycket mer.. och än har jag inte en aning om hur det här slutar.
Men.. jag shoppade loss. Ganska ordentligt. Jag har köpt så mycket saker här som jag inte ens är säker på att jag vill ta med mig hem, men idag köpte jag saker som jag kommer älska att använda hemma också! Så det blev en massa kläder, en del på rea! Och lite rengöringsgrejer för ansiktet då jag har fått en hemsk hy sedan jag kom hit.. och. Självklart ett par converse till. Åker jag hem så måste jag faktiskt ha ett par converse.
Och sedan kollade jag in lite priser på iPhone och iPad. En iPad retina går loss på ca 6000kr hemma om jag inte minns fel men jag hittade den för lite drygt 4000kr här.. så frågan är om jag ska slå till? Och det bästa är att man kan få en iPhone 5 för 1400kr?! (16gb) och 2800kr för den med 32gb.. japp, jag kommer hem med en iPhone 5! haha
Men i morgon är det måndag så vi får se om dom kan matcha mig med en ny familj, och förhoppningsvis en vettigare familj!
Japp, svart och vitt! Det är väl det vi använder som flitigast där hemma ;)
Bästa The Body Shop!
Efter att pimplat i mig en hel del kaffe idag så sitter huvudvärken fortfarande i och jag kan inte förstå vad det är. Det kan komma från ryggen.. men vad ska jag göra åt det? Ingen massör här inte!
Lördag
Dom här käpparna som alla är så duktiga på att köra in i hjulen tar jag snart och slår någon hårt i huvudet med.
Antingen så är det nån jävel där uppe som vill tycker att jag ska åka hem, eller så är det den här världen som är emot mig.
När vi skrev på papper om den här förflyttningen så skrev vi att jag inte vill ta hand om barn i nära åldrar och det var i princip det enda. I min ansökan står det att jag inte vill ta hand om barn med speciella behov.
Igår när jag fick mitt "bekräftelse samtal" från högsta hönset som ska jobba med det här så gick vi igenom alla punkter.
Idag när jag fick min matchning med en annan familj så är det en familj med tvillingar på två år och deras storebror som är 4 kan inte gå själv och skall genomgå en omfattande operation nu i september.
Alltså snälla?! Det är värre än vad jag har det nu.
Jag mailade alla parter och frågade vad som händer men inget svar.
Nyss fick jag ett samtal från min lokala ansvarsperson som var i chock och hon kunde inte förstå varför man gjort som man gjort med denna matchningen.
Hon sa att hon inte kan göra något förrän måndag och då får både hon och jag sätta oss att ringa.
Så. Ja. Jag är tom. Lite irriterad och ledsen. Men jag börjar gilla läget nu efter alla problem.
Åhnej
Nu blev jag genast lite nedstämd.
Matchningsprocessen är i full gång och det börjar inte bra..
Många barn, speciella behov.. Det känns som jag bara har "problem" familjer att välja på och fortsätter det så här så är jag hemma om två veckor. Jag vill ju stanna!!
Uppdatering
Att vara en funderare kan ha både bra och dåliga sidor.
Ofta tänker jag så mycket på allt så jag förvärrar läget men samtidigt är jag väldigt duktig på att stanna upp och tänka efter. Det gör jag nu, stannar till och tänker. Tänker på hur glad jag är att jag gjort denna resa, det bästa beslut jag taigt. Att åka över atlanten och sätta mina fötter i ett främmande land, med ett pass och en resväska.
Idag har varit en dag då jag skrattat mycket, varit nära till tårar och varit sjukt frustrerad.
Jag tog barnen till skolan och mamman har berättat för deras lärare att jag ska åka härifrån. Den läraren är en helt underbar människa, hon har talat gott om mig sedan den första dagen hon såg mig. Och det kändes i hjärtat när hon sa hur duktig jag var, vilket bra jobb jag gjort och hon sa att jag kommer bli en riktigt bra mamma. Åh, rara fina människa! Där var jag nära till tårar. Alla människor jag mött här är på det sättet, vilket jag kommer sakna. Här säger man allt bra till varandra, man tackar för minsta lilla sak och man låter människor veta att dom gör bra ifrån sig. Hemma i sverige.. haha ja, där tänker man väl bara på sig själv.
Efter skolan så körde jag iväg för att leta reda på en restaurang vilket inte gick så bra. Jag köpte bara en toast och kaffe. Har ju inte ätit bröd nu på närmare en vecka! Går i taket snart. Och kaffe, en halvliter för ca 7kr? Hur ska jag kunna leva med det när jag kommer hem till Sverige?
Jaja, efter det så åkte jag till posten och skickade iväg ett tungt paket. Och sedan hem för att varva ner innan det var dags att hämta barnen igen.
Det har varit en del skrik som vanligt, men jag har inte brytt mig och då har dom slutat. Jag pratade med bästa Sanne väldigt länge också! Helt underbart att ha människor runt omkring som bryr sig, helt underbart!
På eftermiddagen fick jag ju det där samtalet och efter har jag varit lite tankspridd.
Jag frågade hur många lediga familjer det finns.. är det 5, 30 eller mer än så? På alla mina frågor så svarade hon bara att "vi får ta en vecka i taget". Så trött på vissa människor i den här organisationen.
Jag ska krypa ner i sängen och läsa lite tror jag. Ska jobba 4 timmar i morgon, förutom det har jag inga planer, men jag har hört att vädret ska bli bra!
Och uppladdning av bilder fungerar nu!! Så bläddra ner några inlägg och titta för jag har lagt in bilder där dom hör hemma :)
Korvben.
Men så här ligger jag just nu och undrar vad tusan jag ska göra av den där tavlan när jag ska åka härifrån?
Svar på det, tack!
Fredag
Blandade känslor.
Sedan jag tog mitt beslut så har jag börjat sova mycket bättre, är mer avslappnad och även mycket piggare.
Men jag är orolig.
Jag fick mitt samtal nyss om att tiden börjar ticka nu. Förslag på nya familjer kommer skickas..
Kommer jag hitta någon? Som inte har ett kaos?
Om inte så sitter jag på ett plan hem till Sverige. Vad ska jag göra då? Börja söka jobb.. Men lyckas dom hitta en familj till mig så stannar jag i 9 månader. Det var det jag åkte hit för.
Det är en knepig situation men jag lägger detta i ödets händer, jag känner ju i alla fall att jag tagit rätt beslut!
Och jag har redan lärt mig så mycket, om mig själv, vad som har ett värde och om människor runt omkring mig. Hur det än går så har jag lärt mig oerhört mycket men jag hoppas på att få lära mig mer.
Vi har två veckor framför oss nu..
Torsdag
Är det sant att det är helg snart igen?!
I natt sov jag bra, för första gången på länge! Morgonen var sådär och jag tror fortfarande att 30 minuter från väckning till ungarna ska sitta i bilen är lite väl snålt med tid.
Men men, när jag lämnat barnen så åkte jag hem och åt lite och sedan var jag väldigt flitig!
Jag åkte till banken och ställde miljoner frågor om mitt bankkonto, så nu är det löst! Efter det så åkte jag till ett donation center för att se om jag kan lämna in lite smått och gott. Jag hann även med att köpa två shorts och så stannade jag till i mataffären och köpte lite gottigt, det är tomt i kylen igen.
När jag hade hämtat barnen så försökte jag skrapa ihop en lunch men det slutade med flingor. Men jag fick dom att vara ute i en timme så det känns bra och vi är alla trötta :)
Det känns fortfarande helt galet, att jag kan vara hemma om två veckor.
Jag har ett paket jag ska skicka hem men jag har packat om det 10 gånger så jag ger upp snart.
Men trots ovissheten så känns det helt okej..
Lite skit under naglarna..
Dagarna är så långa men samtidigt går dom så himla fort..
Jag sov inte mycket i natt. För det första vad jag på väldigt bra humör och vad gör det om jag då är uppe längre. Inga problem. Det värsta var att jag låg och tänkte, och tänkte och tänkte. Och ni som är funderare precis som jag, ni vet att det ena leder till det andra och till slut låg jag där med panik. Jag kollade klockan och skrev till mamma, hon är ju vaken nu tänkte jag. (Jag har dock fortfarande ingen lösning på mitt problem vilket stressar mig) Efter att ha läst viktiga papper och skrivit till mamma så tänkte jag att nu får jag banne mig sova. Jag hade legat med telefonen i handen i säkert två timmar men nu släckte jag lampan och la bort telefonen, och vad händer? Jo, jag börjar hosta. En sån där hemsk hosta. Varför precis när jag bestämt mig för att sova? Men men.. då var det bara att gå upp igen och ta hostmedicin. Så natten var ganska jobbig.
Morgonen var inte så rolig den heller. Det var bara en unge som hann få i sig frukost och från dom andra var det ett himlans gnäll, skrik och grinande. Mamman var väldigt irriterad och sa inte så mycket, hade väl med gårdagen att göra kan jag tänka mig..?
Men.. vi kom iväg till skolan. Bara två minuter försenade och jag åkte hem och åt min dagliga pannkaksfrukost.
Efter det stack jag iväg till Walmart och köpte en resväska för jag kommer aldrig få i allt i en och jag har inte en aning om vad jag ska kasta bort och vad jag ska spara på.. För kommer jag till en ny familj, då vill jag slita på det som är slitet lite till. Men åker jag hem.. ja då vill jag ju inte ha med något slitet. Så jag har lite i-landsproblem! haha
Men jag kom hem med en zebramönstrad resväska och är supernöjd!
Sedan var det dags att hämta barn igen.
Det var väl helt okej och vi åt lunch ute. Eller dom gjorde. Och sedan har dagen rullat på. Jag har inte brytt mig så mycket om skrik och grinande även om det varit hysteriskt jobbigt. Och. Ja. Jag hade en hemsk upplevelse idag. Jag grät nästan då men jag flinar lite åt det nu, som tur är!
Ungarna är ju inte så duktiga med toaletten och jag gick för att titta till ungen. Jag tror det var min magkänsla som sa åt mig.. och jag hittar han i köket med byxorna vid fötterna, lekandes med lego.
Jag motade in han i badrummet och såg bajs på toalettringen, bara börja städa. Kollar på ungen som har bajs på händerna. Jag lyfter upp hans tröja för att se hur han såg ut.. bajs under hela tröjan vilket resulterar i att jag får bajs på mina händer, under naglarna! Jag hoppade upp och ner, skakade och visste inte om jag skulle gråta eller spy. Ni som vet hur känslig jag är med att bli smutsig skrattar nog nu..
Jag inspekterade ungen utan att röra och insåg att hela han var skitig. Byxor, strumpor, tröja, händer, ben.. you name it. Försökte få av alla kläder och skickade han i badkaret. Kläderna tvättade jag i supervarmt vatten.. vad gör man?
Haha, ja det var min vidriga händelse och jag tvättade händerna och spritade dom varannan minut resten av dagen..
När mamman kom hem så skrek hon åt barnen, svor och härjade. Sedan säger hon att middagen är klar.. ska jag sitta i ett kaos där 3 av 4 barn skriker hysteriskt samt en mamma som var likadan. Jag tog ett djup andetag och slog mig ner i kaoset, inte läge att stänga in sig på rummet nu känner jag.
Så min middag var snabbt avklarad och jag gick upp på mitt rum och slängde ihop det tyngsta paketet någonsin som jag ska skicka hem i morgon!
Jag har även rensat papper, kastat massa saker och kollat igenom vad jag har.
Det är sjukt mycket man hinner samla på sig!
Och sedan hände det.
Vi hade vårat möte och papper är påskrivna.
Om två veckor kan jag sitta i Sverige igen, eller så bor jag på annan ort här i USA.
Ödet får bestämma härifrån..
Min nya vän. Snygg va?
Det finns alltid något att fira
Nytt nagellack och kortare naglar, dom växer så det knakar!
Jag köpte en tjejig resväska, och det här låg i väskan.
Nu är det på riktigt..
I'm back
Jag vet inte vart jag ska börja.
Det känns som jag har växt minst 10 cm.
Av stolthet, styrka och mod.
Jag valde att göra den här resan för att växa som person, bli bra på ett språk, skapa minnen för livet och träffa nya människor. Från att gå till en tjej som varit så blyg så hon knappt vågat säga sitt namn, till att stå med en flygbiljett i handen och resa över Atlanten. Det är stort. I alla fall för mig. Och att ensam hantera alla problem och ta sig över hinder, det är nog den störta bedriften.
Jag förlorade många vänner på vägen men jag har vunnit så mycket mer under min korta tid. Jag har stärkt mitt band till dom få vänner jag har kvar och banden till min familj är ännu starkare än innan. Många andra gråter av hemlängtan, men jag gråter av tanken på hur mycket jag älskar er där hemma. Och det är kärlek, ren kärlek. Tårarna rinner, men det är lyckotårar! Jag är så otroligt glad att jag har det stöd som ni ger mig. Och det är med ett leende på läpparna som jag känner att med er hjälp så kan jag göra vad jag vill. Exakt vad jag vill. Och det är tack vare er som jag nu kan gå med rak rygg och känna mig stolt. Stolt över mig själv.
Jag kommer aldrig kunna tacka er nog.
Det känns dock som att jag fortfarande är i Sverige. Att kunna prata med er varje dag, ha telefonen i fickan och prata i headset med er där hemma. Hur gjorde man utan internet? Utan Skype och Facebook? Kom inte och säg att det var bättre förr. Jag är lycklig nu. Hörde ni det? Jag är lycklig. Det känns som ett helt berg har lyfts från mina axlar, och jag vet att jag inte ska ta ut för mycket i förtid för mycket kan fortfarande hända.
Jag sov inte mycket i natt. Klockan 22 i går kväll blev jag väckt av att det knackade på dörren. Jag fick information om att jag skulle upp och jobba klockan 7 idag, bra framförhållning. Jag försökte somna om men istället började jag hosta, och hosta. Jag tog en halstablett men det hjälpte inte så jag började rota igenom medicinen jag har kvar från sist jag var sjuk. Jag tog hostmedicin mot rethosta och kröp ner i sängen, och det blev värre. Så irriterande. Jag kände bara att jag måste få sova.. så ja, jag gick upp och tog en annan hostmedicin. Och jag vet att man inte ska blanda mediciner men jag var såå irriterad och behövde sova. Och minst sagt, jag somnade på några sekunder!
När jag vaknade i morse så hade barnen den hemskaste morgonen någonsin. Alla vaknade på fel sida och det var inte annat än gråt och skrik. En unge vägrade något och en annan vägrade något annat. Hysteriskt.
Jag hade lite planer på att åka till banken, affären och postkontoret. Men inget blev av. Jag tog mig en pannkaksfrukost och kollade på tv, för första gången sedan jag kom hit!!
Sedan tog jag beslutet. Beslutet att gå vidare från detta.
Jag torkade några tårar och bet ihop.
Hämtade barn som var på något bättre humör.
Sedan hade jag bara tjejerna att ta hand om resten av dagen. Helt okej. Dom fick följa med till apoteket och till Walmart. Och dom gjorde självklart utmärkt bra ifrån sig!
Väl hemma så blev det pizza. Igen. 5e dagen i rad. Jag åt bara en bit och sedan åt jag några av mina hemmagjorda köttbullar. Matlusten har inte varit så bra idag.
Men det viktigaste.
Jag klarade mötet utmärkt. Inga tårar, inga spyor och jag var lugn. Det gick miljoner gånger bättre än vad jag trott.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Klarar jag detta, då klarar jag allt!
Men inte utan er där hemma.
Jag kommer aldrig kunna förklara eller visa hur mycket ni betyder för mig.
Tack. Återigen, tack!
En förstörd Sara i morse, som kröp ihopt i favorit tröjan från Chicago. Frusen, snorig och orolig.
En mycket gladare Sara som efter mitt lyckade möte tog en lång dusch.
Och för er tjejer som vet vad jag menar... jag rakade benen, smörjde in mig med hudkräm. Sånt där som är så oerhört skönt efteråt. Men som jag sällan gör. Men idag var jag värd det.
Måndag
Det kommer vara en liten nedstämd ton här fortfarande.
I morse när jag vaknade var jag glad över att febern var borta men istället har jag fått alla dessa förkylningssymtom. Så jag hostar och snörvlar.
Det är lite jobbigt att jobba när föräldrarna är hemma för barnen vill ju bara vara med dom så att få barnen att göra det jag säger är ännu svårare än vanligt.
När jag började jobba så var ingen uppe. Alla låg och sov. Himla bra tid att börja jobba.. så jag satt och väntade på att någon skulle vakna och så gjorde jag frukost först åt en, sedan åt en annan och så där höll jag på. (Det är helgdag här idag så barnen har inte varit i skolan..) När pappan väl var uppe så sa han att han skulle åka iväg och köpa donken-frukost (som alltid) men jag sa att alla redan ätit.
Och dagen rullade på. Jag gled runt och såg sliten ut och barnen har väl haft sina lugna stunder. Men bråken och skriken tar död på mig. Jag fick släpa sexåringen upp för trappen medan han stretade emot. Han skulle sitta i time out och jag trodde mitt hjärta skulle explodera efter att jag släpat upp han. Jag fick sitta ner och var anfådd i säkert 5 minuter. Så efter att jag hade fått göra den processen två gånger så kände jag att jag inte tänkte göra det igen.
Jag slutade vid 4 och då åkte jag till en affär och bytte en sak jag köpt. Sedan åkte jag till apoteket och köpte halstabletter och efter det stannade jag på donken.. men jag köper inget större än happy meal. Det är lagom.
När jag åkte hem så satt familjen och åt pizza, för 3e dagen i rad. Jag suckade, tog cornflakes och gick upp på mitt rum. Nu behöver jag vila.
Matvanorna dom senaste dagarna har varit hemska och min kropp skriker efter vila.
Och mitt schema.. jag har fortfarande inte fått det så jag har inte aning om hur jag jobbar i morgon. Bra framförhållning! Inte alls irriterad..
Och föräldrarna hittar jag inte på så jag får väl gå upp extra tidigt för att vara på den säkra sidan.
Så trött.
I väntan på att barnen skulle vakna i morse
Hittade den här (död). Den ligger på rygg, och är kanske.. 10cm lång? svårt att säga. Men jag gillar helt klart inte djuren här! Det kan ha varit något liknande som stack mig förut.
Min shopping idag..
700ml is te!
Jag önskar ni kunde se färgerna, superfina :)
Jag lever!
Långa dagar när man inte gör något. Har legat i sängen i två dagar och bara ätit. Godis. I massor. Jag har bara gått utanför min dörr när jag behövt gå på toaletten.
Det känns som jag varit på rummet i 4 dagar eller något.. Och pappan sa att jag kunde lägga mig på soffan i stället. Jo tjena, det finns ingen som skulle göra det. Skriken hörs ju in på mitt rum och hela kroppen ilar. Så nej tack, jag stannar här. Däremot har jag hunnit tänka och fundera så sjukt mycket när jag bara legat och stirrat i taket. Jag är inte lycklig här så jag tänker inte stanna! Ska bara komma på hur jag ska spela korten..
Men det känns som jag är på en ständig flykt. Jag försökte med skolan men det gick inte, jag hade tre jobb på ett år. Det känns som att jag letar och söker men inte hittar rätt. Men vad jag vill är att lära mig språket och det tänker jag göra. Men inte på den här orten.
Nu ska jag försöka sova. Huvudvärken och febern känns bättre. Men magen värker av allt godis och ryggen gör så ont så jag kan inte ligga i mer än några minuter innan jag måste röra på mig :(
I morgon är det jobb. Jag har inget schema så får väl gissa mig till vad jag ska göra. Och föräldrarna är hemma så det kommer bli svårt, är jätte knepigt att jobba när dom är hemma.
Söndag
Inatt har jag sovit som en klubbad säl, vilket har varit bra!
Jag vaknade en gång och mådde bra, blev super glad och somnade om. Och när jag vaknade så mådde jag dåligt igen. Feber, huvudvärk och ont överallt.
Tabletterna hjälper inte så bra heller.
Jag åt lite glass till frukost men nu tänker jag inte röra mig något mer. Sängläge hela dagen blir det.. Vill bara kolla film och mysa men jag har ju ingenting förutom telefonen och böcker. Och när tårarna bara rinner och huvudet dunkar så tänker jag inte läsa böcker.
Suck på det här. Allt ska hända mig, alltid. Och jag börjar bli trött och irriterad på att vara stark för det hjälper ingenting.
Och jag hade feber innan jag kom hit, jag hade feber när jag kom hit och nu har jag det igen?!
Trött.
Sjukling
Idag har varit en lång dag.
När jag tänker tillbaka så känns det som jag gjorde vissa saker igår.. men det är fortfarande lördag.
I natt blev det inte många timmars sömn. Jag mådde dåligt och gick och la mig vid 21-22 tiden men kunde inte somna för allt oväsen. Barnen var uppe till 23.30. Det tog lite tid för mig att somna om men jag fick några timmar. Sedan vaknade jag och mådde sämre och jag trodde att någon stod utanför mitt fönster med en ficklampa och blinkade. Vad fan händer, tänkte jag. Jag kollade ut flera gånger men såg ingenting men hela mitt rum lös upp. Till slut insåg jag att det var blixtar. Men långt bort förmodligen och det var flera varje sekund som ett fyrverkeri. Och 5 minuter senade brakade det loss totalt. Det ösregnade och åskade och jag trodde huset skulle flyga iväg!
Och sedan vaknade barnen vid 7 på morgonen så så mycket fick jag sova..
Jag jobbade från 9-12 och mådde inte så bra kan jag lova. Drack te och fick i mig lite cornflakes till frukost.
Efter mina timmar så satte jag mig vid datorn och pratade med mamma i över 3 timmar. Hur kan en människa få en på rätt spår så fort, så enkelt. Efter det drog jag i mig mer cornflakes och pratade med sanne i någon timme!
Så min dag har spenderats i sängen, framför datorn, ätandes.
Jag har lite ångest. Ganska mycket. Jag har ätit godis, glass och självklart köpte pappan pizza till middag. Så jag har väl stoppat i mig tillräckligt för en vecka framåt.
Men med feber, ont i kroppen och känslan av att vara liten och ynklig så måste jag ha lite tröst.
Jag hatar att vara sjuk och jag hatar att vara ensam när jag är sjuk. Vill att någon ska vara i närheten, komma med glass eller något annat. Pyssla om.
Men det fungerar ju inte riktigt så.
I sängen har jag tallrikar, papper, halstabletter, choklad på kläderna och det ser ut som en sunkig lya inne i mitt rum.. inte okej! Och nu la datorn av igen..
Ska ta en tablett och krypa under täcket. Skulle dö för en tv just nu. Och sällskap.
Tack till er där hemma för att ni är så underbara och stöttande. Tänker på er varje dag!
