Tomhet. Inte ett inlägg som hör hemma här
Jag borde inte skriva när jag mår så här. Men kan man inte ringa någon, eller skriva till någon så måste jag göra något annat. Detta är också en jobbig del, även fast tidskillnaden är 6 timmar så är det väldigt svårt. När jag slutar jobba så ligger ni och sover.
Och inte är det någon som har sagt att detta ska vara enkelt. Men jag undrar, varför det alltid är jag som stöter på problem åt vilket håll jag än vänder mig. Jag blir frustrerad inombords på att alla val jag gör, är fel val. Jag är en positiv person som älskar livet men när det hela tiden sätts käppar i hjulet så orkar jag inte mer. Att falla är väl ingen stor grej, men att hela tiden resa sig, utan hjälpande händer och att sedan falla igen innan alla sår är läkta. Det är det som är det jobbiga. Att vilja välja den enkla vägen och ligga kvar, ge upp. Eller att med tårar i ögonen resa sig och försöka stå där och se glad ut. Inte våga röra sig för att jag är rädd att nästa käpp ska sättas i hjulet och jag är rädd för att inte kunna ställa mig upp nästa gång.
Jag är så envis, har så stor vilja och stort hjärta. Jag vill det här, det är därför jag är här.
Dom senaste dagarna, den senaste veckan har jag haft energi. Tack vare er där hemma och tack vare min förmåga att ställa in mig på ett mål och kämpa mig fram.
Jag har tränat, ändrat mina matvanor, skrattat och mått helt okej.
Jag har sagt till mig själv att planera in saker, sikta frammåt. Jag har en planerad weekend i september och jag har planerat att ta kurser i oktober. Jag berättade detta för familjen, mer för att dom ska veta när dom ska ge mig ledigt, men också en liten peak då det är dom som måste betala kursen.
Idag efter att jag hämtade barnen så fick den ena tjejen feber från ingenstans. 39 grader. Och jag kände sedan i morse att jag hade lite lite lite ont i halsen. Men när hon blev sämre så kände jag att jag själv blev sämre och sämre. Och nu har jag feber och har halstabletterna bredvid mig i sängen. Bra. Kul, verkligen.
I alla fall. För att undvika problem (processen att byta boende..) så har jag bestämt mig för att se bra saker. Jag kan äta nyttigt, träna och komma hem i bra skick. Som en lång hälsoresa. Inte för att det var vad jag hade tänkt mig. Men träning får mig att må bra så varför inte satsa på det, tänkte jag.
Så idag när jag kände febern komma så blev jag lite ledsen att jag måste vila och börja om från början med träningen.
Men istället för att gå undan direkt och vila direkt när jag slutade så tänkte jag att jag kan passa på att prata med mamman när ungarna var ute ur huset. Och jag har varit på så bra humör på sista tiden och kände mig stark nog att berätta om mina planer. Och hon tog upp det här med att jag måste ta mitt körkort här och fixar jag inte allt inom 2 veckor så tar dom bort mig från försäkringen och dom kommer inte låta mig köra deras bilar. Inte hämta barn, inte lämna barn, inte åka till affären och inte heller åka för att träffa vänner.
Bor man mitt ute i ingenstans så måste jag ha bil.. tas detta bort från mig så går jag och gräver ner mig.
Så ynklig som jag är, med saknad av nära och kära så brast det. Allt jag kunde se var hur allt rasade. Mina kurser, min weekendresa.. mitt liv här ute.
Så än en gång, käppen i hjulet. Visst kan jag klara det där körkortet. Men vetskapen av att om jag inte fixar provet så ryker mitt tillstånd att få köra. Och det är för mycket press för mig.
Jag kanske ska misslyckas så jag får komma härifrån.
Bitter tjej. Ledsen tjej. Som inte alls klarar av press i den här situationen.
Torka tårar, ta värktabletter och krypa ner i sängen.
Varför kan jag inte få lite medvind, bara någon gång?
Jag har varit på gränsen flera gånger, men nu är det mer än nära.
Fredag
I morse kändes det som att jag låg i min säng. Hemma. Konstigt det där.
Jag tog barnen till skolan utan problem och efter det snörade jag på mig träningsskorna och gjorde 30 minuter på löpbandet. Bra kämpat!
Oftast så blir jag sjuk efter 1-2 veckor efter att jag börjar träna och nu har det gått över en vecka.. Och jag börjar känna att halsen gör ont och att det trycker på bakom näsan och bihålorna. Men om jag bara håller igång så brukar det gå över fortare!
Jag var så sjukt hungrig efter det där träningspasset och självklart så kom en tidigare barnvakt förbi med pizza till lunch.. Dagens kalori intag är absolut överskridet!
Och inte nog med det.. Ena ungen har blivit hängigare och hängigare sedan jag hämtade dom från skolan. Så nu ligger hon med feber i soffan under en filt. Och jag känner hur halsen och allt blir värre och värre för varje minut.
Den här helgen blir det nog sjukstuga.. Fan.
Torsdag
Idag är en dag som känns som den har gått supersnabbt men att jag gått i slow motion.. Dagen känns som den har varit superlång men jag kan inte säga vad som har hänt. konstig dag, men det är väl så det känns när kroppen inte riktigt är med i spelet.
När jag hade hämtat barnen och skulle spänna fast dom i bilen så började tjejen skrika sitt skrik. Och det höll i sig hela vägen hem. In med henne i en time out. Mina öron dunkade av smärta av allt skrik.
När hon väl lugnat ner sig så var det som om ingenting hade hänt.
Men så fort någon sa något till henne, rörde henne eller var i närheten så började skriket igen. Jag fattar inte..
Men idag har vi inte gjort så mycket mer än lekt inne, kollat tv, färglagt och lekt lite ute också.
Jag däremot har fuskat ordentligt med maten. Jag tror det är för att jag inte har tränat på två dagar och då börjar jag känna suget efter något att äta.
Jag testade att göra någon typ av bars av nötter, havregryn och lite annat smått och gott. Det såg supersmarrigt ut men det smakade apa. Så det blev ju lyckat..
Men när jag slutade så tog jag mig en promenad. 1,5 timmes powerwalk och jag känner skillnad av att ha dragit ner på godiset! Jag känner mig lättare, smidigare och inte alls lika trött som förut.
Och! Jag har lovat mig själv att komma hem i en bra fysisk form, så jag ska hålla detta!
I morgon är det redan fredag. Tiden springer iväg vilket känns både bra och dåligt. Och jag börjar få panik över körkort och kurser jag måste läsa.. åh.
Jaja. I morgon är barnen i skolan som vanligt och jag SKA gå på löpbandet medan dom är i skolan. Och jag slutar inte förren 18.30 i morgon så det blir inte mycket till fritid. Och på lördag börjar jag klockan 9 igen.
Full rulle!
Min frukost!
Mitt försökt till att göra något nyttigt
Bruna händer och blåa(?!) naglar. Övning ger färdighet
Benen orkar mycket mer än vad dom gjorde för en vecka sedan. Eller så har jag bara mer energi och ork?
Nackdelen med att gå i parken är att jag är livrädd för dom här..
Och av dom grå i bakgrunden finns det säkert hundratals av. Och ja, dom är sjukt stora och dom flyttar inte på sig heller.
Jag skulle vilja ha en bra förklaring till det här. För jag förstår verkligen inte, sjukt irriterande!
Torsdag
Har återigen inte sovit så bra.
Ungarna var lite svåra att få iväg i morse och det slutade med att två av dom inte åt. Jobbigt läge.. Man kanske inte ska skrika, vägra kläder och klaga över allt och faktisk sätta sig ner och äta i stället.
Ja, jag kommer bli en hemsk förälder.
När jag släppt av dom i skolan så åkte jag hem och pratade med Sanne i 1,5 timme. Ingen träning idag med andra ord. Men vänner betyder mer!!
Nu ligger jag under täcket igen. Fryser. Och ena stunden mår jag illa och andra stunden är jag hur hungrig som helst. Är det magkatarr tro?
Funderar ständigt på det här om jag ska våga chansa att byta familj? Men jag har saker planerat och hur ska det gå med mina kurser?
För mycket i huvudet, stress och en kropp som inte riktigt orkar med.
Tur det finns vissa saker som håller humöret uppe :)
Onsdag
Det känns som jag är sjuk. Eller som att något händer i kroppen.
Efter det sista inlägget så satte jag alarm på telefonen och somnade direkt. Jag var så kall så jag hade täcket upp över halva ansiktet.
Magen har känns konstig hela dagen och jag har inte varit på sådär jätte bra humör på grund av det. Men suget efter att äta har varit enormt..
När jag hämtade barnen så var det blandat. Dom var på rätt okej humör men ena ungen hade tagit till hennes hysteriska skrikande så det blev ingen fotografering av henne.
Till lunch så ställde jag mig och rullade köttbullar! Med pasta till. Oj vad jag har längtat! Har saknat pasta, potatis och ris. Dom har inte sånt i det här hemmet.
Och självklart var det ingen som åt.
Efter lunchen fick jag kämpa för att få dom att leka ute. Dom låg i en hög vid ytterdörren och skrek och grinade. Dom ville gå in..
Efter 30 minuter gav jag upp och tog in dom.
Vi gjorde inte mer än kollade på tv tills den äldsta kom hem. Redan då förberedde jag middagen. Kyckling med panering och pastan som blev kvar från lunchen. Och självklart var det ingen som åt det heller.
Efter middagen gav jag hela drösen ungar ett bad och lagom när dom var klara så kom mamman hem och jag kunde sluta.
Det är inte vanligt att jag slutar så sent som klockan 7 och jag är helt slut.
Heeelt död.
I morgon ska jag försöka ställa mig på löpbandet igen och se hur det går med kroppen.. Idag har suget efter att äta hela tiden varit riktigt stort. Jag har ätit för mycket smått som mackor, några kex.. och nu vill jag bara ta mig en godisbit. Ska jag, eller ska jag inte..?
Det hade känts bättre om jag hade tränat idag men det har jag ju inte gjort!
Jaja.. en vecka utan godis idag, det är väl något bra i alla fall?!
Man kanske skulle fira med en liten godisbit..
Onsdag
Inatt har jag inte sovit så bra. Jag var supertrött och somnade vid 10-tiden men vaknade hela tiden för att kolla klockan.
Morgonen rullade på som vanligt. Dock har dom fotografering i skolan idag så vi får se hur det gick.. Haha
När jag kom hem åt jag pannkakor men kände inte för att dra på mig träningskläderna.. Något inom mig sa nej. Så jag passade på att åka till banken bland annat. Och när jag var ute så fick jag sjukt ont i magen så jag åkte hem och kröp ner i sängen. Men nu mår jag nästan illa :(
Ska ligga här under täcket tills jag ska hämta barnen. Och just nu är jag glad att jag lyssnade på kroppen och inte tränade!
Tisdag
Det är sjukt så mycket energi jag får av att prata med er där hemma. Även om det bara är en massa strunt så känner jag mig fulladdad.
Idag var barnen kaos. Dom har varit värre men det var fortfarande en jobbig dag med mycket skrik.
Efter att jag lämnat barnen i morse så åt jag mina pannkakor och tog på mig träningskläderna. Ni som känner mig vet att jag hatar att springa. Det på grund av min astma, för att jag blir helt galet röd i ansiktet så det är jobbigt samt att jag får en galen huvudvärk.
Men vet ni? I morse joggade jag i 16 minuter utan vila och det kanske inte är så märkvärdigt för många men för mig är det Stort!
Jag hämtade ungarna och när vi kom hem så plockade mamman upp en av dom. Så jag hade bara 2 i några timmar. Men det var bara gnäll, och gny och småbråk. När dom andra kom hem så brakade det loss igen. Och jagk ände hur huvudvärken kom krypande.
Jag gav dom middag vid halv 6 och sedan var dom ute ur huset klockan 6. Frihet.
Jag tog mig faktiskt till löpbandet igen och gjorde ytterligare 16 minuter utan vila och inte var jag så farligt trött heller! Men vad hände där? Tjejen som hatar att springa, gjorde två pass på en dag?!
Och jag har ätit rätt okej idag. Lite för lite tror jag dock.. Men jag äter bara sallad i princip.. Inte som hemma där jag åt pasta i stort sätt varje dag. Och jag kom också på idag att jag inte ätit stekt mat i det här huset mer än.. två gånger?!
Ja, matvanorna är helt klart annorlunda.
Men efter min andra sväng på löpbandet så tog jag mig en dusch och åt middag, ensam, i ett tyst hus. Ni anar inte vilken känsla. Vilken frihet.
Så nu ligger jag i sängen och skulle kunna sova, även fast klockan bara är 8. Jag behöver sömn. Jag önskar såå mycket att jag hade en tv. Eller i alla fall att jag kunde kolla på film.
Åh :(
Åh
Gnäll och skrik. Griniga för allt. Jag har fått huvudvärk. Jag säger till om saker som att inte gå in på mitt rum. Då börjar man slåss, skrika och grina. Ännu mer huvudvärk.
Idag är en dag då jag bara vill bort. Jag orkar inte. Det krävs minst två för att hålla detta i styr känns det som.
Och jag kommer ha den värsta, jobbigaste veckan någonsin. 8-9 timmar om dagen och i helgen åker mamman bort så det är bara pappan och jag. Herregud. Den här veckan får springa förbi fort. Väldigt fort, tack.
Tisdag
Jag tar en dag i taget. För vissa dagar är bra, andra är dåliga. Och vissa är värre än så.
I natt hade jag också ont i magen och i morse var jag rädd att jag måste gå till doktorn. Men jag ska avvakta lite.
I morse vägde jag mig för jag tycker jag känner lite skillnad. Och ja, om inte annat så har jag gått ner ett kilo på 5 dagar endast på grund av att jag dragit ner på godis. Helt okej!
Men det som får mig att undra är.. Vissa kläder har blivit tajtare men jag hoppades att jag tvättat för varmt. Men jag har fått börja köpa större storlekar, det är där min viktpanik kommit till!
Jag tror jag har tre toppar i storlek medium, shorts i en till två storlekar större och även större bh storlek. Inget av detta har hänt tidigare så jag förstår inte vad som händer..
Jag vet ju att storlekarna kan vara lite annorlunda här.
Men jag ska fortsätta hålla mig borta från godis. I alla fall tills på söndag, på min ätardag. Längtar redan
Måndag
Bra början.
Jag var uppe vid 7 i morse, som vanligt när barnen ska till skolan. Allt gick väldigt smidigt och vi tog en varsin bil till skolan. I stället för att följa med in så släppte jag av alla och åkte till järnaffären för att köpa den där vattenslangen. Det gick väl helt okej! Tog det billigaste jag kunde hitta vilket kanske inte var det bästa, men det fick duga för dagen.
När jag kom hem så gjorde jag pannkakor och pratade med sanne i 1,5 timme? om inte mer. Helt underbart. Jag var gladare än jag någonsin varit denna period. Och som jag sa.. Hade jag varit hemma nu, så hade jag längtat hit. Jag kan fortfarande inte säga att jag har hemlängtan, som jag var så orolig över. Men jag saknar små saker. Att få krama någon, närhet, kroppskontakt. Här går jag som i en bubbla och har nästan glömt hur en kram känns.
Jag saknar också saker som att öppna skåpet i badrummet och ta det jag behöver.
Jag saknar att kunna gå runt i mjukisbyxor och bh.
Jag saknar att krypa upp i soffan. Jag saknar att kolla på tv. Jag saknar mina djur.
Det är dessa små saker som ibland gör att man blir känslig för ingenting. Skratta högt av att läsa en bok och i andra stunden bli gråtfärdig av att läsa om en katt.
Men trots allt detta ingen känsla av att jag vill lämna allt och åka hem.
Efter vårat skypesamtal så åkte jag och hämtade barnen. Dom var otroligt nog på riktigt bra humör, precis som jag. Så när vi kom hem åt vi lite och sedan gick vi ut och lekte i vattenspridaren jag köpt. Överlyckliga barn!
Vi spenderade så mycket tid som möjligt ute och när äldsta pojken kom hem så tog jag ett djupt andetag och förberedde mig på det vanliga. Men han var helt underbar?! För första gången så stog jag helt chockad. Ingen har sett han bete sig som han gjorde idag.
Inga slagsmål, inga bråk.
Vi lekte ute ännu mer och jag har agerat fixar-Sara hela dagen. Silvertejp och skruvmejslar. Idag kände jag ett stort tack till min familj som lärt mig så otroligt mycket om händiga saker. Tack mamma och pappa för att ni låtit mig vara med och göra så mycket, det fick jag nytta av idag.
Efter det så käkade vi middag, en tidig middag för barnen var tokhungriga. Och vet ni vad? Till och med middagen var så bra så jag kunde äta med dom?!
Ja.. jag vet inte vad det var som hände med alla idag men en bra dag var det!
Tills.. Jag skulle ta min dagliga promenad.
Jag gick (och stötte på två rådjur som jag bara var en meter ifrån. Dom kollade på mig och jag gick närmare och närmare och försökte klappa, men då kom det självklart en bil..men men) Jag gick och från ingenstans så kände jag hur det gjorde ondare och ondare i benen. Ingen jäkla benhinneinflamation nu, tänkte jag. Det gjorde så ont så jag var tvungen att vända hem. Jag tog bilen till affären och väl där så kunde jag knappt gå för då hade jag fått ett skavsår också.
Och efter lite testande av träningskläder så började jag få ont i magen. Riktigt ont i magen.
Så nu ligger jag i min säng. Sjukt ont i magen, skavsår och ont i benen.
Godissugen som en tok var jag också men jag tog en sån där onyttig, nyttig bar istället. Även om det är socker i dom så känns det bättre än att trycka i mig en godispåse varje dag.
Så nu ska jag faktiskt sova.
Jag är lite småbitter över vissa saker som jag är påtvingad här.. men det tar vi en annan dag.!
Just had to.. gillar vi djurmönsterkombinationen? haha
Fixar-Sara! "silvertejp" och skruvmejsel
Överlyckliga barn! Jag ville också men alla fyra skrek i protest :(
Middag!
I början på min promenad så träffade jag dom här två
Ben fulla av smärta. Men hallå! Kolla vilken underbar färg!!
Tummen ner för misslyckad promenad. Men tummen upp för solbrun hy :)
Var tvungen att köpa en ny träningstopp då jag bara har en och den åker i tvätten hela tiden.
Men självklart var allt på rea och det här kalaset betalade jag ca..25 kr för! haha löjligt
God natt
Underbart. Helt jävla underbart. Kunde faktiskt inte ha fått ett bättre slut på denna vecka!
Jag pratade med en vän på skype och blev superladdad med energi. Även fast jag inte hade ätit middag så snörade jag på mig skorna och tog mig den bästa pw:n (power walk), jag någonsin haft.
Svetten rann, vädret var perfek och den solbrända huden lös upp. Fint.
Jag kände mig stark, lycklig.
Tänkt att så lite kan göra så mycket. Att några ord kan ladda upp så mycket positiv energi. TACK.
Efter promenaden så drog jag i mig närmare en liter vatten och tog mig en macka, med smör på. Och nu har jag ätit lite osaltade, naturella cashew nötter. Kalori intaget för dagen är nog överskridet för länge sedan. Men vet ni? Jag har inte ätit godis på 4 dagar nu. Inget märkvärdigt för många av er, men för mig är det riktigt stort! Och det tokiga är att jag redan tycker att jag känner skillnad (och till viss del faktiskt ser skillnad!).
I morgon är en dag av kaos. Jag ska till "the hardware store" och köpa en vattenslang och en vattenspridare.. min morgonrutin med att springa på löpbandet får jag nog skippa. Men önska mig lycka till med vattenslangen..! haha
Söndag
I natt har jag sovit helt okej.. Fortfarande en massa drömmar. Förmodligen för att jag tänker för mycket på dagarna?
Jag vaknade i alla fall, öppnade ögonen och såg den blå himmelen. Och kom på, att det ska bli 30 grader idag! Så upp fort som tusan, gjorde i ordning en frukost som såg nyttig ut men inte alls var något vidare nyttig när jag väl började räkna och läsa. Men men, jag blev mätt. Så fort jag gick utanför min dörr så började ungarna slita och dra i mig. "Ge mig frukost", "ge mig det", hämta det åt mig". Och när jag sa att dom får leta reda på mamma eller pappa så var det bara gap och skrik. I den här familjen har föräldrarna kämpat stenhårt med att få in mig. Men dom har glömt bort barnen helt.. dom fattar inte att jag bor där och sedan jobbar. Dom tror att jag jobbar 24 timmar om dygnet.. Så efter en hel del protester och skrikande så letade dom rätt på sin pappa.
Jag slängde i mig frukost för jag gillar inte att äta med barnen. Det är ett ständigt skrik och jag måste få äta i lugn och ro.
Efter det så tog jag bilen och åkte till poolen. Jag var där i närmare 6 timmar och är härmed helt sjukt sönderbränd. AJ.
Och eftersom jag bara levt på vindruvor och riskakor vid poolen idag så stannade jag vid donken och köpte mig en liten hamburgare och en McFlurry. Onyttigt, men kunde varit värre, right?
Jag har även lovat migsjälv att söndagar är min dag då jag får äta godis. Så att jag tog en glass i dag är väl helt okej. Med tanke på att det varit så varmt också. Det är ju bara sommar en gång!
När jag kom hem så böt jag om till träningskläder. Eller ja, alla ligger i tvätten. Så shorts och ett linne bara. Och jag ska försöka ta mig ut på promenad.. Men mamman lagar mat och jag vet inte vad jag ska säga för att slippa. Jag orkar inte ens höra allt skrik genom min stängda dörr. Åh. Det är inte så här jag vill att det ska vara, Men det är verkligen för mycket.
Och alla andra au pairer hade planer idag men självklart så sa dom till mig samtidigt som när dom träffades. Jag kände inte för att åka i över 3 timmar. Och jag låg vid poolen vilket betydde att jag måste åka hem och duscha för att sedan åka och träffa dom och det skulle ta ännu längre tid. Jag vill inte bo här ute i ingenstans. Och tanken slog mig, att vad händer när det blir höst och vinter och kallt. Ska jag sitta helt isolerad här ute då?
Nä, nu ska jag skriva med trevliga människor på skype, ingen vill ju prata med mig!, och sedan blir det promenad för att förhoppningsvis rensa hjärnan.
Nymålade naglar. Testade på fransk manikyr med färg för första gången. Måste ju testa nu när naglarna växer som ogräs!
Grillat fläsk.. haha. Ocharmig bild men vad tusan.. jag jobbar på maten och träningen för fullt!
Kan dock knappt ha kläder på mig för ryggen är knallröd och gör ont :(
Och ja, jag smörjde in mig idag men det hjälpte inte så långt.
Lördag
Upp och ner.
Jag gick upp strax efter 8 i morse, åt frukost och började jobba klockan 9. Jag skulle bara jobba i två timmar men det var rörigt nog.
När jag gick ner till barnen så började pappan med att försöka klä på dom. Ska jag jobba eller inte?
Jag tog med några barn till köket och gav dom frukost. Ena tjejen spillde ut sin frukost 4 gånger. Tålamod.
I det andra rummet hade pappan bara lämnat allt på golvet och i soffan (som vanligt). Så efter att jag städat köket så fick jag börja städa i vardagsrummet. Ursäkta mig nu föräldrar, men plockar man inte undan efter sig så är det jäkligt svårt att berätta för barnen att dom måste göra det. Jag går i motvind här.
Efter att jag muttrat och plockat ett tag så kom barnens farmor. Med en stor tvättkorg. Hon tvättar åt värdpappan. "Vill du att jag lär dig att vika?"
Jag tror att jag bara satt och gapade.
Är alla killars mammor så? Åker och hämtar tvätt, tar hem och tvättar och kommer tillbaka och hänger in allt i garderoben? Oh my...
När jag slutade så gick jag faktiskt bara till mitt rum och lät värdpappan ta över. Jag är trött på att jobba över hela tiden och nu när jag hade två timmar på schemat så gick jag undan.
Jag hade planerat att ta bilen till poolen när jag slutade så jag hade redan packat en väska kvällen innan. Men kom värdmamman hem med bilen? Nej.
Jag fick sitta och vänta i närmare 40 minuter innan hon kom.
Så jag tog bilen, ännu lite mer bitter än tidigare. Jag åkte till affären för att köpa mat och ha vid poolen. Det blev vindruvor, riskakor och "granola bars" (nu börjas det, vad kallas det på svenska?!). Jag har inte ätit godis på 3 dagar nu!!
Vid poolen var det varmare än vad jag trodde och jag låg nog där i minst 3 timmar. Sedan tog jag bilen till en affär där jag fått ett persentkort när jag fyllde år. Jag hittade ett par shorts på rea som var helt underbart bekväma och sedan köpte jag en mysig tröja, som var alldeles för dyr. Men vad är presentkort till för? ;)
Efter det så gick jag till en matvaruaffär och köpte mer nyttigheter att ställa på lager. Musli och bars. Och så köpte jag en för dyr kaffetermos.. men den lixom sa till mig att jag måste..
Och efter det så tog jag bilen till Donken. Jag hade bara ätit riskakor hela dagen och ville bara ha mat. Så där förstörde jag hela dagens kalori intag..
Ska ladda upp en drös med bilder nu när jag fått datorn att fungera igen!
Åter igen en bild som vägrar att hamna åt rätt håll..
Myströjan, shorts och en bodysplash med doft av vanlij, såklart!
Shopping. Inte undra på att mina fickpengar springer iväg
Shopping som inte skulle ha blivit av. Så ovärt.
Piercingarna fick jag i princip bara kasta. Jag testade en och den var helt värdelös så dom andra två ligger i sin förpackning. Och inte var dom billiga heller. Diademet var perfekt. Den vita grejen var trasig såg jag när jag kom hem.. och armbandet är en present ;) så det kommer skickas till Sverige snart.
Här är en hel drös med blandade bilder från telefonen..
Min underbara outfit från den dagen då vi gick ut och åt på restaurang. Fintoppen, kjol och självklart.. mina nya converse! Bra kombination
Från i går när jag gick och köpte frukt som middag och åt i parken.
Detta möttes jag av när jag kom hem från promenaden igår. Solnedgång täckt av moln.
Och lite bilder från idag..
Livet. Så här skulle jag vilja leva alla mina dagar.
Nej, jag har inte färgat håret.. Det är solen som blekt det, och inte lite heller.
Och ja, det har växt. Ungefär en decimeter på två månader.
Det blev en del galna bilder men inga bra pga solen och känsliga ögon..
I morgon är det söndag och dom andra au pairerna har planer men vet inte när.. det är lätt för dom att säga en timme före att "vi ses där om timme" men jag behöver veta en dag innan.. jag måste se till att jag har en bil, jag måste veta när jag ska åka för det tar mig lååång tid. Trött på det!
Men.. det ska bli över 30 grader i morgon så jag ska nog satsa på att ligga vid poolen med en bok igen. Så avslappnande och skönt :)
Jag har överlevt
Efter att jag hämtat barnen så kände jag att dagen kunde inte bli bra.
Killen hade sin systers kläder på sig när jag hämtade. 3 "olyckor" på 3 timmar. Hem och tvätta.
En annan unge bad mig ordagrant att hålla käften. Vilken treårig tjej säger sånt?
Jag lyckades få dom att leka ute idag igen. Ca en timme.
Istället för att sova middag så låg dom i soffan och kollade film och då var klockan så mycket att äldsta killen kom hem och då brakade det loss igen. Jag gav han time out två gånger inom loppet av 30 minuter och jag fick bära på han så jag var helt svettig.
När mamman kom hem så började hon laga middag men tro mig, jag kan inte äta med familjen. Jag hets äter för att det är så stressande, att ens vara i samma rum som ungarna.
Jag snörade på mig skorna och gick på promenad. Jag gick till butiken och köpte ananas, gick vidare till parken för att äta och sedan gick jag hem igen. Jag räknade enbart tiden jag faktiskt gick och inte från det jag lämnade huset. Totalt blev promenaden 1,5 timme! Känns helt okej med tanke på att jag gick på löpbandet i morse också! Nu jäklar ska det hända saker.
I morgon ska jag ta mig till poolen. Det är sommarens sista dagar nu och i morgon och på söndag ska det bli ca 28-29 grader. Sedan ska det börja regna igen.
Jag kommer sakna sommaren och värmen!!
Fredag
Det här kommer inte hålla i längden.
Jag var så sjukt trött i morse. Jag har sovit väldigt dåligt och drömt om allt som jag gått och tänkt på dom senaste dagarna.
Jag hjälpte till att få barnen till skolan och jag säger det igen, 4 barn och 30 minuter. Få upp dom, klä på, äta frukost, grina, skrika, borsta tänder och ut i bilen. Omöjligt.
När jag kom hem igen så ville jag så gärna springa på löpbandet men samtidigt var jag sååå trött.
Jag åt en hemsk frukost, snörade på mig skorna och började gå. I ca 25 minuter orkade jag innan jag kände hur ofokuserad jag var. Grubblar, tänker, känner efter.
Jag tog mig en långdusch och just nu känner jag för att sova mig igenom den här dagen. Men det är fredag. Sol och 30 grader. När jag slutar ikväll så har jag inga planer, när jag är så här trött vill jag inte spendera 1,5 timme i bilen. Enkel resa.
Så det blir hemmakväll med en bok eller något. Jag har inga planer för hela helgen förresten.
Jag har pratat med massor av andra au pairer i hela USA och alla umgås med andra au pairer på både kvällar och helger. Det är så ensamt här.
Och dålig dag.
Och så har jag och familjen en lite mer galen diskussion om körkort här.
Blä.
Jag vill ha måndag igen.
Sent
Snabba puckar, mobilinlägg.
Idag har varit en blandad dag. Sjukt trött i morse, tog barnen till skolan och sedan tog jag ca 30 minuter på löpbandet. Fortfarande bara jogg/promenad men det är bättre än inget!
Efter en välförtjänt dusch var det redan dags att hämta dom yngsta.
Hem med dom, äta lunch och tvinga dom att leka ute.
Timmarna efter det bara sprang iväg och vid halv 4 kom mamman för att hämta mig för vi skulle ut och provsmaka vin och gå på en marknad där dom säljer grönsaker.
Men vad hände?
Middag på finrestaurang medan värdmamman och hennes väninnor hade ett möte. Så där satt jag på en stol i 4 timmar och sa inte många ord.
Huah! Maten var däremot sjukligt god!!
Jag måste säga att idag är första dagen på över två månader som jag inte har ätit godis. Jag är sjukt stolt även om det låter galet. Men godis är min största last.
Vi var hemma efter 22 nu på kvällen och jag gick till mitt rum. Raka vägen. Så sjukt trött och om jag ska komma upp ur sängen så måste jag sova! Men självklart är det svinkallt på rummet. Svalare ute betyder kallt inne. Får ta på mig en tröja och fixa kylskåpet i morgon. Amerikaner och deras AC..
Det känns som måndag
Idag har varit en helt okej dag.
Jag sov inte många timmar men när det var dags att gå upp så kände jag lite extra energi. Förmodligen från nattningen kvällen innan.
Idag var i alla fall barnens första dag i skolan. Men att mamman planerat in att klä på 4 ungar, äta fruskost, borsta tänder och sitta i bilen på 30 minuter. Det var ett stort skämt. Så vi blev självklart försenade.
Dom yngsta går i skolan i 3 timmar och den äldsta går i 6 timmar, tror jag? Vad jag tror nu så kommer jag inte behöva ta dom till skolan utan enbart hämta dom yngsta när dom slutar vid 11. Men jag är inte säker. Ska kolla det i morgon.
När ungarna var i skolan och jag åkte tillbaka till huset så kände jag mig lugn. Jag rörde ihop pannkaksmet och tog mig en kopp kaffe. Helt underbart att få äta utan stress.
Vädret skulle bli dåligt så jag tänkte, antingen krypa upp i soffan och kolla på tv (som jag inte gjort på två månader) eller springa på mammans löpband.
Jag snörade på mig skorna och försökte få tvn att fungera. I helvete heller. Så jag ställde på mig löpbandet (efter att jag fått det att fungera..) och sprang/joggade/gick i 40 minuter. Bra jobbat? Jag kan säga att jag bara har svettats så mycket en gång tidigare. Det rann överallt. Till och med på benen, haha!
Efter det så tog jag mig en dusch, klädde på mig och hämtade barnen i skolan.
Dom var trötta och lite smågriniga. 3 timmar.. haha, hur många timmar är inte 3-åringar på dagis om dagarna hemma i Sverige?!
Jaja.
Jag såg till att hålla dom utomhus i ca 1,5 timme och jag fick sitta i en stol i några minuter så jag fick lite sol på ena armen.. bättre än inget.
Sedan ville dom gå in och jag kunde inte hålla dom längre. Och det var tur. För det började åska som aldrig förr! Följt av blixtar och ösregn.
När äldsta pojken blev avsläppt hemma så började kaoset. Slagsmål, skrik, bråk.
Och mötet jag skulle ha idag blev inte av. Jag var för velig och man ansåg inte att det var ett bra tillfälle att ha ett möte. Men jag fick prata av mig lite på telefon och det känns sjukt bra efteråt. Jag ska ta lite tid, en vecka eller så för att se hur allt känns. Men nu har jag fått reda ut både det ena och det andra så jag är glad. Eller gladare :)
När mamman kom hem så blev det mer kaos. Middagen var ett helvete och jag kände hur stressen kom krypande. Jag slängde i mig allt för att komma ifrån matbordet och sedan fortsatte jag trycka i mig godis på mitt rum. Dålig vana, men det är vad som händer när jag är stressad..
Nu hade jag tänkt att kolla på film eller serier på datorn men den har slutat att fungera.. toppen. Så jag ska läsa lite och sedan tänker jag sova. Utanför dörren är det full rulle och barn som skriker och grinar.
Men i morgon är det en ny dag och jag ska försöka ta minst en halvtimme på löpbandet i morgon :) Det ska trots allt bli dåligt väder i morgon också.
Tack för energin!
Återigen har jag fått lite energi.
Idag har varit en helt okej dag. Det jag fått kämpa med är att hålla barnen utomhus..
Jag har jobbat i ca 11 timmar idag och jag hade för första gången nattning på schemat. Jag var lite orolig med tanke på att ungarna är uppe till 11-12 på natten. Men vad lyckades jag med?! Jo, alla steg.. Bada, borsta tänder, borsta hår, klä på pyjamas, prova ut kläder för i morgon, läsa saga och få alla i säng och somna till klockan 8! Jag hade en timme på mig. Sjukt bra jobbat må jag säga och föräldrarna bara gapade när dom öppnade ytterdörren och insåg att huset var städat och tyst. Inte en unge hördes till.
Bra Sara, bra!
Jag hade tänkt att njuta av en välförtjänt dusch eftersom jag ärligt talat stinker. Men självklart är "mitt" badrum ockuperat av någon som har ett badrum i sitt sovrum. Vad ska du ta min dusch för?! Och alla mina saker ligger på golvet i det badrummet. Suck.
Jag gissar att jag får hitta något annat att sova i och strunta i att borsta tänderna.. :(
Klockan ringer vid 6.30 så jag vill sova nuuu!
Tack till er alla som tror på mig och peppar mig. Ni är guld värda.
Tack igen
Återigen har jag fått lite energi.
Idag har varit en helt okej dag. Det jag fått kämpa med är att hålla barnen utomhus..
Jag har jobbat i ca 11 timmar idag och jag hade för första gången nattning på schemat. Jag var lite orolig med tanke på att ungarna är uppe till 11-12 på natten. Men vad lyckades jag med?! Jo, alla steg.. Bada, borsta tänder, borsta hår, klä på pyjamas, prova ut kläder för i morgon, läsa saga och få alla i säng och somna till klockan 8! Jag hade en timme på mig. Sjukt bra jobbat må jag säga och föräldrarna bara gapade när dom öppnade ytterdörren och insåg att huset var städat och tyst. Inte en unge hördes till.
Bra Sara, bra!
Jag hade tänkt att njuta av en välförtjänt dusch eftersom jag ärligt talat stinker. Men självklart är "mitt" badrum ockuperat av någon som har ett badrum i sitt sovrum. Vad ska du ta min dusch för?! Och alla mina saker ligger på golvet i det badrummet. Suck.
Jag gissar att jag får hitta något annat att sova i och strunta i att borsta tänderna.. :(
Klockan ringer vid 6.30 så jag vill sova nuuu!
Tack till er alla som tror på mig och peppar mig. Ni är guld värda.
I'm out
Åh det är stunder som dessa jag behöver dig, mamma.
Eller en jävla käftsmäll från vem fan som helst!
Sorry..
Idag var en bra dag.
Barnen var ju riktigt bra idag. Och efter jag slutat så tog jag mig en lååång promenad. Helt underbart. När jag kom hem så tog jag mig en lång dusch och kröp ner i sängen för att kolla film. Och självklart så knackas det på dörren, som alltid när jag bara vill mysa framför en film eller bara koppla av som alla andra efter en lång dag.
Nej det blev en timmes samtal i min dörröppning.
"Du borde sprida ut dig, visa att du bor här också"
Väldigt vänlig tanke, men jag är trött och vill bara varva ner. I min säng. Så om jag somnar så gör det ingenting. Jag vill inte springa våning upp och våning ner för att kolla på tv eller bara chilla...
Jag vill inte heller lämna mina saker överallt för barnen bryr sig inte. Idag hittade jag mina nya converse ute på tomten t ex.
Vi började prata om allt och eftersom jag hade en bra dag så tog jag upp lite saker jag kan göra för att underlätta. Jag fick bra respons och allt kändes ännu bättre.
Men eftersom att allt var så bra så gled vi in på det ena samtalsämnet efter det andra och vi landade på toppen av mina "problem".
Åka bil hit och dit. Spendera för mycket tid långt bort. Inga vänner här i staden. Oh my. Jag var nära på att somna för två timmar sedan men nu är allt en jävla röra i huvudet.
"Om du inte bryr dig så kan jag lika gärna sluta anstränga mig och försöka". Jo, jag bryr mig.
Om vi kan flytta detta hus några mil bort så jag kan få umgås med alla andra au pairer och kunna gå i en skola så skulle jag vara nöjd.
Om jag också bara kan sluta att offra mig själv för att göra andra nöjda. Tydligen inte.
Det är nu jag behöver mamma som säger åt mig vad jag ska göra.
Eller helt enkelt att någon slår mig hårt. Med något hårt. Så att jag förhoppningsvis kan komma tillbaka till verkligheten och faktiskt tänka normalt igen.
Torka tårar och försöka sova.
Fan vad jag sakar er där hemma just nu.
Nej jag vill inte åka hem. Jag saknar inte Sverige. Jag saknar att ha stöttande människor runt omkring mig.
Skicka lite söttekramar, tack!
Måndag
Tack till er som läser och håller er uppdaterade. Det värmer att veta, att det finns folk som bryr sig även fast jag är så långt bort! 20 om dagen, vill ni berätta vilka ni är?
Idag var en bra dag. Barnen kämpade för att uppföra sig. Vilket både värmer och känns konstigt.
Det värmer att dom vill anstränga sig. Men samtidigt så känns det konstigt att dom ens måste anstränga sig för att uppföra sig.
Förutom ett evigt skrikande från ungen som skriker hela tiden så har det varit helt okej. Dock har det varit 26-28 grader idag och jag har suttit inne hela dagen :( Jag försökte tvinga ut ungarna men dom envisades med att "gå på toaletten" och "jag ska bara hämta.."
Efter miljoner tvättmaskiner och vikande av kläder så slutade jag vid 17.30. Jag ville bara sjunka ner i sängen och göra ingenting men jag var duktig och snörade på mig skorna, tog ett par dollar, telefonen och hörlurar och tog mig en promenad.
Det första jag höll på att trampa på var en orm. Varför ska jag behöva stöta på allt?! Folk jag pratar med har knappt sett några djur alls även fast dom bott här i många, många år och jag har varit här i två månader och stöter på saker hela tiden..
Jaja. Jag knatade iväg till en bensinstation och köpte mig en kaffe. Det är sjukt att man kan få en halvliter kaffe (om inte mer) för ca 10kr.
Jag tog min kaffe och fortsatte promenaden runt en park och sedan hem igen. Det tog mig ca 1,5 timme och jag trodde det skulle ta längre tid för jag gick runt hela samhället. Jag ska gå samma sträcka igen och se hur långt det är!
Men nu ligger jag i sängen, känner mig sådär skönt trött och inte alls sugen på något onyttigt :)
Och jag tänker så här... att om jag ska bo mitt ute i ingenstans utan att kunna umgås med folk. Så ska jag banne mig se till att passa på att träna! Jag kan ju faktiskt se detta som ett år där jag har möjlighet att komma i toppform?
Förlåt alla ormhatare, som t ex Mamma :)
God natt
Holy ****.. vilken dag.
Jag skrev ett inlägg om hur min morgon/frukost var, men det är borta?
Jag fick äta frukost med en unge som satt i time out, som skrek så högt så att mina öron värkte och jag var tvungen att kasta bort min frukost.
Jag gick tillbaka till mitt rum, la mig i sängen och bara väntade. Sedan tog jag på mig kläder och åkte till affären för att handla något att dricka till au pair mötet.
Affären var full av människor som alla skulle köpa skolsaker till sina barn. Barnen börjar skolan den här veckan.
Så det blev en flaska lemonad och sedan fort ut därifrån!
Jag tog bilen till Columbus för mötet och jag var inte alls sugen, kareoke stod på schemat. Men vi fick supergod mat och det var fler än jag som vägrade sjunga :)
Jag hade ett litet snack med damen från organisationen.. hon som sa åt mig att jag inte borde byta familj för jag kan hamna på ett värre ställe.
Jag pratade med dom andra tjejerna och dom sa Byt. Inget snack. Jag berättade detta för den ansvariga och jag sa att jag inte vet om jag kan göra detta i 10 månader och fortfarande må okej. Det är sååå slitsamt. Hon bara tittade på mig och sa att hon inte tror jag vill flytta och att jag bara ändrar mig hela tiden. Konstigt. 7 personer säger 7 olika saker och förvirrad som jag är så försöker jag lyssna på alla.
Knepig situation och på onsdag ska vi ha ett möte. Inget jag ser fram emot.
Efter våran au pair träff så åkte vi till The cheesecake factory och jag var inte sugen och jag ville inte betala massor heller eftersom jag måste Spara!! Men jag hade inget val. En cheesecake senare så var jag på väg hem.
I morgon är jag tillbaka till jobb igen. Hoppas, hoppas, hoppas att jag får en bra start på denna vecka!
Söndag
Vad trodde jag egentligen? Att jag skulle få sovmorgon?
När klockan var 23.30 så var ungarna fortfarande uppe vilket resulterade i att jag kunde somna runt 00.30. Och vid 7-8 på morgonen var dom uppe. Skrik, bråk och grinande.
Jag ligger fortfarande kvar i sängen och har inte en aning om vad jag ska göra. Det är grått ute och det kommer börja regna vilken sekund som helst och jag känner inte för att gå ut ur mitt rum och utsätta mina öron för skrik.
Undrar om jag kan stanna i sängen hela dagen?
Även om det låter in på mitt rum så kan jag i alla fall lägga en kudde på huvudet.
Denna dag
Bilresan hem gick bra.
Dock har jag ätit för mycket idag. Magen värker.
När jag packade upp mina 5-6 påsar och väskor med prylar så insåg jag hur mycket jag hunnit samla på mig under mina två månader..
Jag måste sluta upp med att samla saker (shoppa). Jag vill komma på ett rimligt mål.. inte shoppa något mer före jul? Är det rimligt? Det jag kan komma på att jag faktiskt kan behöva, det är eventuellt ett par jeans beroende på hur kallt det blir och om jag kommer gå upp mer i vikt eller inte.. haha!
Men annars borde jag klara mig rätt bra med allt det jag har.
Hjälp mig, är det rimligt att avstå shopping till jul? Jag behöver lite stöd och motivation från er där hemma ;)
För övrigt så känner jag redan stressen här i huset. Med 4 ungar som behöver gå på toa så "vågar" jag inte gå dit för dom sliter och bankar på dörren. Jag försöker vänta tills dom somnat så jag kan gå och borsta tänderna. Men klockan är över 11 på kvällen här och dom är fortfarande uppe.
Det känns så sjukt att sitta uppe och vänta på att ungarna ska somna för att jag ska kunna använda badrummet i lugn och ro.
Jaja, väskorna är uppackade, tvättkorgen och garderoben är full och i morgon är jag ledig!!
Jag ska sova så länge det bara går, jag ska skita i att dom kommer banka på min dörr i morgon och klockan 15 ska jag iväg på månadens au pair möte.
Helt okej söndag hoppas jag.
För övrigt så har jag fått världens sug efter roslagsgrill. Mamma, du kommer få stå för olika typer av mat varje dag när jag är tillbaka hemma!
Min dator är inte sammarbetsvillig när det gäller uppladdning av bilder, men jag ska jobba på den saken!
För övrigt så är jag inne på Skype runt 15-tiden svensk tid!
Lördag
Idag har jag varit i staterna i 2 månader. Hur känner ni där hemma? Det känns som jag varit här i ett par veckor.
Jag sov som en Gud i natt. Jag vaknade några gånger och tanterna här på hotellet var ganska så högljudda på väg till frukosten. Så bu ligger jag påklädd i sängen med täcket upp till öronen, fryser!, och väntar på att mamman ska skriva och säga att dom är klara.
Jag vill verkligen inte tillbaka till huset, mitt pytte rum och ingenstans där jag måste ta bilen precis överallt. Men organisationen säger nu att jag inte borde byta familj, bara för att jag känner mig isolerad och har hand om så många barn. Dom menar att jag kan komma till en familj som är ännu värre och att dom inte tycker det är värt att chansa.
Så vi får se hur det blir med detta.
För övrigt så börjar det kännas ensamt. Ensamt på det sättet att jag inte kramat någon på två månader. Inte ha någon att ha en konversation med över en måltid, shoppa med eller ta en kaffe med. Värdmamman är inte att räkna med. Hon har ju fullt upp så allt får jag göra själv.
Men men. Nu ska jag ta mina väskor och 7 timmars bilresa tillbaka "hem" startar.
Fredag
I morse var jag ganska så död när jag vaknade.
Vi tig ut alla väskor till bilen, mamman tog några ungar och jag väntade med resten på hotellrummet. Och som ena ungen skrek.. Jag har sagt åt dom varje dag att vara tysta men det har inte fungerat. När hon skrek som värst kom en vakt och knackade på och med den skräcken jag såg i ungens ögon så tänkte jag att hon aldrig mer kommer skrika. Synd bara att det var den lugnaste av alla, den som är värst med skrikandet hade behövt uppleva det där.
Bilresan tillbaka mot Chicago var hemsk. Jag höll på att somna hela vägen och gjorde allt jag kunde för att hålla mig vaken och mot slutet var det bara skrik. Och högt. Jag var så trött i öronen så jag hade lust att öppna dörren och bara hoppa ut.
Runt vårt nya hotell är det fullt med butiker och restauranger men allt jag ville var att krypa ner i sängen. Jag var överlycklig att få ha mitt egna rum, med en lika stor säng som sist. Och vad tror ni händer? Ena ungen fastnar med handen i hissen och bara skriker och skriker och vi får inte loss henne. Efter den paniken var jag ännu tröttare än innan. Hon klarade sig bra men kunde ha blivit av med hela armen..
Soppa och smörgås till middag och efter det tog jag ett varmt bad och tryckte i mig godis. Så underbart.
Jag vill inte tillbaka till mitt miniatyr rum igen :(
Nu blir det sex and the city filmen tills jag somnar.
Torsdag
I natt blev det inte mer än 6-7 timmars sömn.
Klockan 7 var jag uppe för att mamman skulle åka och hämta den äldsta pojken som sovit hos en släkting. Jag satt vid datorn och i stort sätt väntade på att barnen skulle vakna.
När dom var uppe så gav jag dom ett bad och gjorde dom redo för dagen. Vi hade Zoo på schemat idag men morgonen började med skrik och gap.
Det var samma visa på vägen dit och ännu värre när vi väl var inne.
Jag fick några bra bilder men sedan beslöt vi oss för att packa in skrikande barn i bilen för att åka till hotellet. Så har det varit hela veckan.. planer ändras och allt "roligt" tas bort från schemat när barnen inte kan uppföra sig. Så istället för att åka karuseller idag så åke vi därifrån. Vilket resulterade i ännu mer skrikande.
Mina öron värkte och skrikandet fortsatte på hotellet. Jag skulle ha gjort vad som helst för att få lägga mig ner och vila lite. Men det var i stort sätt bara att klä på ungarna och ut igen. Släktingarna som bor här slutade jobbet och vi tog bilen "down town" för att se på vackra vyer och äta middag.
Då gjorde barnen bättre ifrån sig. I alla fall på promenaden.
Och jag har inte haft något schema den här veckan så jag har nog jobbat alla timmar jag inte har sovit.. Men samtidigt så känner jag mig mindre stressad än vad jag gjort tidigare... Jag är bombsäker på att det är för att jag har eget rum med badrum så jag kan stänga av allt utanför.
Men..
Middagen. Oj oj oj.
Barnen var överallt. Brottades, sprang runt, låg på golvet. Och under middagen så slogs dom, klättrade och mamman tappade tålamodet totalt. Det är nog 3e gången den här veckan. Så tro mig, hon är helt slut och då är vi ändå två. Och jag är ensam med dom i vanliga fall.
Vi åt på en marknad som var inomhus. Det var en "global market" där man kunde hitta mat och annat från hela världen i princip.
Efter alla hamburgare, pommes i princip varje dag och massor av annat onyttigt. Så tog jag curry kyckling med ris. RIS. Jag har inte ätit det på över 2 månader och nu börjar jag känna cravings efter vissa saker. Potatis, köttfärs, OST, yoghurt, våfflor.. åh så mycket gott.
Men efter den här dagen insåg jag en sak. Jag gillar mat. Jag har upptäckt en ny sida av mig själv. Jag har provat nya maträtter varje dag och jag har gillat allt. Jag har provsmakat och testat och jag har gillat allt. Stort steg för mig!
Nu är jag på hotelrummet i alla fall och i morgon bär det av tillbaka hemmåt igen. Vi kommer stanna utanför Chicago för att sova en natt på hotell innan vi fortsätter igen.
Den här gången har mamman bokat två separata rum. LYCKA. Bara en natt men jag kommer njuta varje sekund av lugn och tystand!
Godismaskin
Det var ett statligt? zoo så man betalade ingenting för att gå in! Det dom bad om var en donation, hur bra om när man har griniga barn?!
Stopp för gående?
Inne på marknaden
Den här bilden bara envisas med att hamna åt fel håll..! Det godaste jag ätit på lääänge
På vägen ut såg vi ett ställe med saker från sverige. Knäckebröd, pannkaksmix..
Mariekex, ballerina, pepparkakor och dumle!
Här Minneapolis, Minnesota är det väldigt många svenskar som bosatt sig. Det ska finnas en svensk bank och ett svenskt försäkringsbolag här?
Onsdag
Jag har inte koll på dagarna längre.
Igår "fick" jag min iPhone av familjen, så nu har jag internet igen! Så jag känner mig mer fri med att kunna använda bland annat GPS igen.
Igår var vi till ett svenskt museum. Det värsta jag varit med om. Fy.
Det som fick oss att gå dit var för att dom har ett kafé eller en restaurang som heter FIKA. Men det var svindyrt och var att jämföra med en finrestaurang i pris. Plus att den maten dom hade inte hade något att göra med Sverige. Nej, helt klart inte värt det.
Och museet. Hemskt. Det var lite konst från svenska konstnärer. Det var det. Ingen jag kände igen och ingenting jag är insatt i heller. Dock fick jag växla några ord med en svensk tjej som jobbade där nu under sommaren och jag måste säga att det känns väldigt konstigt att prata svenska ute bland folk och jag märkte att jag har börjat tänka på engelska. Skriva på svenska är som vanligt, men talet är annorlunda. Undrar om engelskan har blivit bättre? Jag känner ingen skillnad :(
Idag var vi på ett museum för barn. Det påminde om Tom Tits Experiment men allt var för barn. Och det var tusentals ungar där inne. Inte lätt att hålla koll på 4 som springer runt bland alla andra och ljudnivån var hemsk.
Efter det så käkade vi pasta, för första gången på veckor. Och efter det fick jag äntligen lite egentid. Jag tog bilen och åkte till Target, en butik som är riktigt billig. Och denna var en "Super Target", ännu större och ännu billigare gällande vissa saker.
Jag hittade en topp som satt helt underbart fint på så jag hade inget val än att köpa den.. och sedan hittade jag en pyjamas på rea. En duschtvål som luktar omänskligt gott och sedan blev det lite annat nödvändigt. Allt gick loss på 45$ vilket är ca 300kr, lite mindre? Helt okej!
Men trafiken här var hemsk. Rusningstrafiken var inte att tala om och att köra i 5 filer när man inte har en aning om vart man ska är inte det roligaste..
När jag kom fram till min värdmammas syster så tog jag mig en promenad och hittade faktiskt lite presenter till ett par kusiner där hemma ;) Så inga bilder på det!
Bilder från i tisdags:
Tråkigt inlägg om shopping..
Första dagen.
Att sova i denna kungliga säng, var helt underbart. Att stänga en dörr och ha ett "badrum" för mig själv. Avslappnande och jag kände mig faktiskt utvilad idag.
Även fast dagen började med bråk och skrik som vanligt så var jag på bra humör.
Vi började med att åka till IKEA. Precis som hemma. Precis. Det blev köttbullar till lunch och jag köpte bara knäckebröd, skorpor och godis. Jag önskar jag kunde köpa andra saker, som köttbullar eller andra frysta saker. Men det går tyvärr inte eftersom vi stannar på hotell.
Efter IKEA så gick vi till Mall of America. Det största köpcentrumet jag någonsin sett. Över 400 butiker, nöjesfält och jag vet inte hur många våningar. Tänk er allt under samma tak. Vi spenderade några timmar där, men jag skulle vilja och kunna spendera några dagar där. Helt underbart. Och ingen "skatt" betalar man heller.. Annars betalar man alltid lite extra i butikerna. Står det 20$ på prislappen så betalar du kanske.. 22$ när du kommer till kassan. Men här i Minneapolis betalar man inte skatt vilket gör shoppingen ännu billigare. Och dom hade en hel del erbjudanen i nästan alla butiker vilket gjorde allt ännu billigare. DRÖMMEN
Men jag kände mig stressad av att ha barnen runt omkring så jag sprang mest och kände inte att jag hade tid att prova ordentligt.
Men jag kastade mina skor i soporna igår så jag var tvungen att köpa något nytt. Målet var ett par converse eftersom dom kostar ca 1/3 av priset här. Men det var svårt att hitta storlekar men tillslut hittade jag ett par! Så jag är glad att jag kom hem med ett par skor. Sedan blev det en hel del annat. Jag letade som en galning efter ett par shorts då jag packat på tok för få men självklart kunde jag inte hitta ett enda par!!
Dom var antingen för dyra eller så fanns inte storlekar.
Och med tanke på den stress jag kände så tog jag ett par som jag kunde trycka på mig i affären.. men när jag testade dom när jag kom till hotellet så var dom inte så charmiga. Jag ska se om jag kan byta dom när jag kommer tillbaka till Ohio.
Godaste frukosten
IKEA
Snobben är härifrån trakterna och dessa små stugor med Snobben kan man hitta lite här och var. Utanför IKEA hittar man honom självklart på en röd stuga med vita knutar! Snobben målad som en dalahäst med träskorna på och så har han sin lilla viking med sig! :)
Att få se allt fick mig att inse att man kan åka över halva jorden och fortfarande hitta saker som gör att man känner sig som hemma. Istället för att längta hem inser jag hur nära "hemma" jag är trots allt
Självklar lunch
Jag kommer njuta!
Mall of America - Legoaffären
Nöjesparken i shoppingcentrumet
Trötta små
Inte så kaxig längre
Min fångst! :) Det är som svarta shortsen jag inte kan bestämma mig om.. Antingen trycker jag mig i dom eller så lämnar jag tillbaka dom. Synd att dom inte fanns i en annan storlek!
Minne :)
Smyckeshållare i kattformat :)
Resan fortsätter..
I morse lämnade vi Chicago och spenderade ytterligare 8 timmar i bilen. Destination: Minneapolis.
I left a piece of my heart in Chicago.
Jag har aldrig känt en sådan kärlek för en stad tidigare. Aldrig. Jag trodde det var omöjligt att känna något sådant för en stad.
Jag spenderade lördagen utanför hotellet vilket jag är nöjd över. På förmiddagen gick vi iväg till ett stort museum där jag inte gjorde annat än jagade barn och såg till att inte tappa bort någon.
På slutet spenderade vi säkert 2 timmar stående på samma plats för att kolla på när barnen lekte i ett rum. Jag kände hur tiden rann mellan mina fingrar och så fort vi kom ut därifrån så sa jag att jag gärna ville ha lite egentid och bara gå runt och fotografera och njuta. Det var okej. Och den bästa tiden jag har haft. Jag gick runt vid hamnen och vattnet timme ut och timme in. Jag försökte få bilder men känslan kan jag inte förmedla. Jag kände kärlek. Jag kände hemma. Helt underbart.
På eftermiddagen käkade vi en speciell pizza som Chicago är känt för. En pizza där dom gör allt på lager och mycket tjockare än en vanlig pizza. Det smakade exakt som pizza men såg ut som en paj.
Och efter det tog jag mig lite egentid igen.
Jag tog en taxibåt till en pir där dom har massor av souvenirbutiker, restauranger och pariserhjul. Vyn var helt underbar, utsikt från vattnet över Chicagos upplysta skyskrapor. Det var mörkt ute vid den här tidpunkten. Ute på piren lös pariserhjulet upp och.. wow säger jag bara. När jag tog taxibåten så var det en kille som jobbade där som precis skulle sluta och erbjöd sig att följa med mig. Privat guide tänkte jag! :)
Vi gick runt i folkmassorna och pratade, kollade på fyrverkerier och gick runt i centrala Chicago med alla dessa upplysta skyskrapor.
Det går verkligen inte att förklara känslorna jag har för den staden.
Vårat hotellrum kunde dock ha varit större. Vi delade som sagt rum alla 6. Två sängar. Som tur var två badrum. Men barnen väckte mig hela tiden och jag fick inte mer än 4-5 timmars sömn per natt. Och självklart vaknade dom tidigt. Så.. nej, det drog ner det hela. Men hotellet var helt underbart fint och låg så bra till man kan tänka sig!!
Parken vid vattnet
Parken från en annan vinkel. Här hittar man alla museum också.
Man kunde gå längs vattnet och jag tog säkert hundra bilder men det måste upplevas.
Båtar i massor! Och inte några partybåtar..
Det tråkiga med att vara på äventyr ensam är att man alltid är bakom kameran. Ni måste ju se att jag varit här..!
Allt jag älskar i en bild. Lemonad i solen i en park i Chicago.
Jag fångade en tjej som inte var den bästa på kameror, men japp.. här är jag!
Sedan ändrade jag strategi och frågade en man med en av dom största systemkamerorna!
Största fontänen jag någonsin sett!
Pizzan
Kunde inte gjort något bättre än att köpa en kamera innan denna resa. Är supernöjd med tanke på att jag var på en liten båt och det blåste och guppade ordentligt.
Jag var uppe tidigt i morse för att ta några sista bilder.
Är det lättare nu att förstå varför jag inte ville lämna denna stad?
22 år. Chicago!
22 år. USA. Chicago.
Klockan 9 i morse började vi vår bilresa mot Chicago. ca 7 timmar räknade vi med. Barnen gjorde okej ifrån sig. Mycket bättre än vad jag trodde. Det var vid ett restaurangbesök på vägen som jag trodde jag skulle tuppa av. Skrik, bråk, stolar flög och folk bara stirrade.
När vi kom hit till Chicago så kände jag en härlig känsla gå genom hela kroppen. Dom allra flest a älskar New York. Visst, det är maffigt. Men för mig var det nästan för mycket. Men här.. oj. Det är något som jag älskar med det här stället och jag längtar tills i morgon då vi faktiskt ska ut och utforska staden!
Kameran jag köpte är jag sjukligt jäkla nöjd över. Finner inga ord. Så den kommer vara med mig i både vått och torrt.
Hotellet vi stannar på är Hilton, så jag finner absolut ingenting att klaga över. Men hotellrummet. 6 pers i ett rum. Och det är litet. Väldigt litet. Så jag är glad över att värdmamman uppgraderade med ett extra badrum så jag ÄNTLIGEN får känna lite privacy.
Tack för alla gratulationer!!
Det värmer, jag önskar ni kunde vara här och fira med mig och se denna underbara stad.
Surprise trip..
Okej.. haha
Ja i morgon bitti åker jag som sagt till Chicago och jag trodde vi skulle stanna över helgen. Men vi ska vara i Chicago i en eller två dagar och sedan åker vi vidare till Minneapolis. Och där ska vi stanna till nästa helg. Haha, så jäkla bra att jag fick det klart för mig kvällen innan avresa. Men jag gjorde inte så mycket mer än slängde i några extra toppar i väskan. Och en necessär istället för tandborste och tandkräm.
Så, nu är jag extra glad över att jag köpte den där kameran! Det här är inte semester för mig utan jag ska ju jobba, men det lär bli skönare att göra det någon annanstans än på hemmaplan.
Datorn tar jag med mig men jag vet inte hur det kommer se ut med internetåtkomst. Kanske på hotellet men jag vet inte än.. Om inte annat så hörs vi om en vecka..
Nu måste jag försöka borsta tänderna och krypa ner i sängen. Vi åker tidigt. På min födelsedag! Det känns lite konstigt att få gratulationer från er där hemma redan dagen innan, men det är ju för att jag är 6 timmar bakom i tiden :)
God natt från en tjej som har fått världens sämsta hy här borta. Och som har gått upp en klädstorlek och några kilon..
Chicago
Jag såg fram mot idag.
Att bara ta hand om 2 barn istället för 4.
Istället för att ha en frukost som innebär att jag springer fram och tillbaka för att ge alla vad som ska ha och att alla ska äta vid olika tider. Så väntade jag tills båda tjejerna var vakna, dukade fram allt på bordet och åt tillsammans med dom. Precis som jag vill ha det.
Efter det så gjorde jag mig i ordning, städade köket och tjejerna lekte. När jag var klar så tog vi bilen till Walmart för att köpa ett fodral till min kamera. Tjejerna gjorde toppenbra ifrån sig!
Efter det så fick dom bestämma restaurang och vi hamnade på deras favorit, ihop. Och där började min kaosdag. Tjejerna kunde bara inte bete sig, min mat var äcklig och jag fick släpa ut ena ungen i armen. Förlåt personalen att jag inte kunde ge dricks. Jag har fortfarande ångest över det..
Men jag ville se djuraffären innan vi åkte hem.
Jag kommer inte gå tillbaka kan jag säga. Säkert 20 hundvalpar i burar. Och kattungar i bur. Djuren behöver ju kärlek! Inte sitta där i burar, nej.. det klarade jag inte av att se.
Fåglarna satt i öppna burar. Lika så med kattungarna, marsvinen och kaninerna. Så lite kärlek får dom väl.. men nej usch!
Och inte nog med det. Ena tjejen lutar sig mot ett terrarium och vad tror ni händer? Fronten åker rakt in. Min första tanke var att inte stoppa in händerna för att plocka upp glasfronten för jag hade inte en aning om vilket typ av djur som fanns där inne.
Jag sprang för att hitta en som jobbade där.
Tydligen så var det "bara" grodor där inne. Men vafan..
Efter den händelsen åkte vi definitivt hem.
När vi kom hem så kom en av killarna hem så jag hade 3 igen. Fy tusan vilken ljudnivå. Dom skriker så högt och hysteriskt så att dom skakar.
Men jag tog på mig hörlurar och drog igång spotify. Dansade fram, fixade tvätten och annat smått. Det hjälpte en hel del kan jag lova!
I morgon bitti så börjar våran bilresa till Chicago. Jag tror vi "bara" ska vara borta över helgen. Men nu hörde jag något annat så jag börjar undra om vi ska vara borta längre..? Så bra information man får här!
Så jag gissar att jag ska packa för mer än en helg utifall.
Så den här helgen ska jag dela hotellrum med de övriga vilket betyder att vi blir 6 pers i samma hotellrum. Jag vet inte om jag kommer överleva helgen..
I morgon smäller det (idag för er där hemma) 22 år ung!
Någon där uppe?
Det är något med mig som jag inte förstår. När jag är på väg ner, ner och ner. Precis där, lagom att ge upp. Så får jag krafter och energi från ingenstans.
Är det någon där uppe i det blå som håller ett öga på mig?
Idag var en tuff dag. I alla fall första början. Mina utslag på benen är från poison ivy. Det är en växt som ger i från sig en olja med ett ämne son många är allergiska mot. På internet står det att klådan kan sitta i i veckor, men mina allergi tabletter jag köpte tidigare hjälper. Så det är okej.
Barnen har varit okej idag. I morse var dom toppen men har bara blivit värre och värre. Jag är stressad så jag äter allt jag ser, vilket har resulterat i ca 5 kg viktuppgång. Så idag.. När jag var som mest frustrerad och irriterad och hade ätit alldeles för mycket så kom den där känslan, energi.
Istället för att bara sätta mig ner och se kaoset så tog jag och gjorde armhävningar i trappen. Och gud så skönt det kändes efteråt. Ilskan var som bortblåst!
Men va kom det ifrån?!
Jag tänkte också att eftersom jag inte har någon att umgås med här så kan jag ju jobba på att komma i superform till 2014!
Och när jag var på så bra humör så åkte jag tillbaka till affären med kameran jag köpte. Och bytte den till en annan, dyrare och bättre. Men det känns bra. Jag är värd det! Och nu har jag något att göra :) jag kan ta en promenad och ta kort. Eller ta bilen någonstans.
Vem gav mig denna energi och positiva tankar? Jag tror jag har dig precis ovanför mitt huvud, morfar. Det måste vara du.
Onsdag
Igår var en vanlig dag. Lång dag. Barnen har inga aktiviteter längre.
Efter jobbet så åkte vi till en vän till min värdmamma. Hon kommer från Sverige men har bott här i 10 år nu. Och barnen var helt underbara. Dom älskade mig från första sekunden. Medan mina värdbarn sprang runt utan byxor, kissade och bajsade och skrek så högt att dom andra barnen höll för öronen så kom jag på varför jag känner som jag gör.
Stress. Det är därför jag mår illa hela tiden, sover dåligt, hets äter och äter för mycket och/eller för lite.
Jag kommer aldrig ur stressen. Jag var borta över helgen men allt jag tänkte på var hur det skulle bli när jag kom hem. Stress, skrik, hets. Det finns inget utrymme där jag kan vara bara jag. Inte ens på mitt rum. Barnens skrik hörs även om jag lägger kudden över huvudet.
Jag känner att jag gör ett dåligt jobb på grund av detta.
Nu är det bara till att ta upp det med värdfamiljen.
Ingen bra tajming med tanke på att vi åker till Chicago på fredag.. Och vi ska alla dela hotellrum. Jag vet inte om jag kommer överleva helgen. Inte ser jag fram mot den här resan i alla fall.
Suck
Varför skulle inte jag kunna få ha tur?
På onsdag åker jag tillbaka med kameran. Den sämsta jag varit med om. Hoppas jag kan få pengar tillbaka..
Med det deppiga inlägget säger jag god natt.
Måndag
I natt vaknade jag av att det kliade på benet och det kändes konstigt.. Min reaktion var att inte ens titta och bara somna om. "Du drömmer" sa jag till mig själv.
När jag vaknade var jag prickig på halva benet. Suck.
Jag gick upp, på med mjukisar och en tröja. Fixa frukost. Vi skulle till poolen idag och precis när jag fått på ungarna badkläder så blev det inställt. Den förra barnvakten tyckte det var för kallt.
Av med badkläder. Tårar. Skrik. Men vi åkte till parken istället.
Så fort vi kom dit blev jag stucken av något jävla djur så tårarna sprutade. Fingret svullnade, handen svullnade.. Allt jag tänkte var, inte en sjukhusräkning till!
Men nu, 8 timmar senare känns det bra. Fortfarande öm men det kan jag leva med.
Vad är det med dessa amerikanska insekter?! Låt mig vara!!
Efter jobbet så tog jag bilen och köpte en kamera. Jag är så trött på att inte kunna ta fina bilder när jag är här! Minnen för livet ju.
Jag ser det som en födelsedagspresent till mig själv. Inte den vackraste färgen men jag kan nog leva med det ;)
Ikväll är det sen middag, sedan blir den en dusch eller film.
På bilderna är ryggsäcken jag köpte i helgen, kärlek!!
Krämerna köpte jag i en affär där allt kostar en dollar/st. Så tre dollar för det kalaset! (Mindre än 20kr)
Och sista bilden är min present!
Lång helg
Fredagen spenderades med jobb, som vanligt. Men också med en del telefonsamtal med en lcc. Fortfarande ingen hjälp.
På fredag eftermiddag fick jag sms med frågan om jag ville gå på en festival i närheten av en annan au pair. Jag packade en väska och åkte iväg på en gång. Festivalen var liten och det var mest mat. Men det var skönt att komma iväg. Jag stannade där över natten och jag var nästan gråtfärdig när jag såg hur fint det var. Och jag är så avundsjuk över hennes rum. Eller ja, hela huset. Hennes rum var 3 gånger större än mitt och hon hade eget badrum. Med badkar. Åååh va jag skulle göra vad som helst för att få ett större rum och slippa dela badrum med 4 barn.
I lördags när vi vaknade åt vi världens största pannkaksfrukost och sedan åkte vi iväg till ett köpcentrum. Jag köpte en stört snygg ryggsäck.. Förlåt plånboken. Men sedan gick vi på bio och såg despicable me 2, jag skrattade så jag grät! Och efter det åkte vi till en annan del av staden där dom hade en Irish festival.
Riktigt mysigt var det! Men nu kan jag säga att sommarkvällarna börjar bli svala.
Efter festivalen åkte jag med den andra au pairen hem och stannade över natten igen.
Idag (söndag), åkte vi till Hocking Hills där dom har vattenfall och grottor och ställen att vandra på. Dom har även andra saker som kanoter och linbanor.
Men vi åkte för att ta en promenad.. Efter att ha åkt fel ett x antal gånger så kom vi fram. Med en gammal hederlig karta! Funkar inte gps:en så får man ta vad man har! Jag är en duktig kartläsare i alla fall ;)
Väl där så önskar jag att ni fick se hur det ser ut. Jag tog bilder men det gick inte att fånga det fina. Efter säkert 4 timmar så åkte vi hem igen. Trötta som aldrig förr. Men jag är nu trött på ett bra sätt, av frisk luft och skratt.
När vi kom tillbaka så tog jag mina saker och la dom i min bil och påbörjade en lång resa tillbaka hem igen.
När jag väl kom upp på garageuppfarten så försvann allt. Glädjen som bortblåst. Huvudvärk. Och allt jag ville var att stänga dörren till mitt rum. Men jag småpratade lite först och nu ligger jag här med stängd dörr. Vad är problemet?
https://cdn3.cdnme.se/621141/7-3/pic_51ff1148e087c357b3a6beb6.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/621141/7-3/pic_51ff1174e087c357472b6914.jpg" class="image">
https://cdn2.cdnme.se/621141/7-3/pic_51ff117ce087c357b3a6beb7.jpg" class="image">
Trots allt
Efter mitt senaste utbrott här så gick jag iväg på ett pilatespass. Smidig som en planka var jag. Men det var skönt att släppa alla tankar för ett tag.
Efteråt tog mamman och jag lite att äta på ett sunkigt tacoställe. Och jag berättade om en del av allt. Hur trist det är att jag inte har några au pairer att umgås med och även att skolan här inte har några engelskaklasser. Det jag ville göra. Dom har ingenting jag är intresserad av och i min situation tänker jag inte ta något bara för att jag måste för jag kommer bara må dåligt av det. Det fanns en del saker jag kan tänka mig men dom var redan fulla. Såklart.
Så jag sitter mitt ute i ingenstans, konstant trött, ingen att umgås med och nu är det problem med skola och kurser också.
Varför jag? Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag tror inte på något jäkla öde längre!
Jag ska ta mina böcker jag köpte idag och läsa lite om jag kan, börjar få huvudvärk här.
Och självklart kommer ena tjejen och ropar "wait! I must give Sara kisses and hugs first!"
Som att hon känner på sig att något är på tok.
.
Deprimerande.
Läs inte om du inte vill höra. Inte vill veta.
Idag ringde jag huvudkontoret. Grät som ett barn. Första gången som någon lyssnar. Oj så lycklig och ledsen jag var på samma gång. Hon sa att det inte är jag. Det är övervälmande, inget konstigt. Tack du fina underbara människa som lyssnade på mitt snyftande och faktiskt visade lite medmänsklighet.
Efter det fick jag hopp.
Jag pratade med en ansvarig efter det, hon såg inga problem. Du är ensam, sa hon. Se till att söka program på skolan så du får lite vänner.
Skolan har inte ens engelska.
Jag tog ett djupt andetag, sträckte ut en hjälpande hand och föll stenhårt.
Jag ringde tillbaka till den underbara fina människan men hon var inte vid sitt bord och hennes kollega kämpade och argumenterade om att jag måste prata med den ansvarige.
Jag verkligen älskar att alla säger olika. Det är mig det är fel på.
Jag ska bita i det sura jävla äpplet och genomlida det här.
Ensam är inte stark men jag klarar mig bättre utan den "hjälpen" jag får.
Deppigt inlägg.
För många tårar idag.
För många motgångar. För många besvikelser.
Torsdag? Nej fortfarande onsdag
Låånga dagar. Sjukligt trött.
När jag slutade idag så kändes det bra. Jag sminkade mig och tog på mig lite finare kläder än "jobb kläder" och så bar det av till baseball matchen. Jag mamman, ena tjejen och gamla barnvakten.
Reglerna påminde mig om brännboll. Är det samma sak? Haha.. Förvirrad. Jag förstod ju spelet. Allt utom hur dom räknade poäng.
Jag satt också och pratade med den gamla barnvakten.. Jag berättade om vad som är jobbigt och så. Hon förstod mig exakt. Exakt. Och hon sa: "det var därför jag valde att sluta, jag skulle inte orka en sommar till". Där tog det stopp. Igen. Det är inte mig det är fel på! Alla jag pratar med här säger åt mig att byta, alla där hemma vill att jag ska ha det bra och tänka på mig själv. Jag är kluven, splittrad. Klarar jag det här så klarar jag allt. Så är det bara. Och ger jag upp det här så känns det som jag sviker alla, även mig själv.
Jag måste ringa någon i morgon för att få klarhet i det här.
Men men.. "Vi" vann matchen och efteråt såg jag längsta ormen jag någonsin sett.. Gissa om jag skrek och ingen trodde på mig för ingen annan såg den. Tills jag gick fram och tog kort på den, över en meter tippar jag på att den var och ingen vet var det var för någon, känns tryggt!
Och sist men inte minst så fick jag en räkning till från läkaren. Min värdmamma bokade in en tid åt mig för att få mig inskriven. När jag kom dit frågade jag vad jag gjorde där och vad det kommer kosta. "Ingenting, vi ska bara skriva in dig och ställa lite frågor" jo tjena!! Helvete vad arg jag blir. Jag blev så arg så jag frågade min värdmamma varför jag fick den där räkningen när hon sa att jag inte skulle betala.. Oj, sa hon till svar.
Trött på tusenlappar hit och tusenlappar dit.
Med den meningen så säger jag godnatt..
